Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DÖDEN. 119
säkerhet intager man den cfterlängtade ställningen uppe på sjelfva
toppen, men hjulet vänder sig, man faller hufvudstupa ned, man
afklädes de glada dagarnes pråliga drägt och svepes som man fordom
vid lifvets morgon sveptes i linddonen och man nedlägges i den graf,
som den alltid påpassliga döden öppnat (fig. 23).
När en menniska blifvit nedlagd på sin sotsäng, gällde det att få
kyrkans hjelp för den långa färden, som nu skulle anträdas. Bud
sändes till sockenkyrkan för att
kalla presten; var såväl han
som klockaren utgången fick
man, då här var fråga om ett
nödvändighetsärende, som ej
tålde uppskof, sjelf stiga upp i
tornet eller stapeln för att med
klockringning kalla hem
presten. Iklädd sin hvita
linnedrägt 1 — full skrud egde han
icke att taga annat än när han
kallades till en god (d. v. s
framstående) bonde och hans
husfru — tog han hostian, som 30. Lihfänd.
förvarades i ett viaticum (fig.
24), lemnade boken och stolan
(fig. 25) åt klockaren att
förvaras till dess de skulle
användas. Under tiden hade denne
med klockringning
tillkännagifvit för menigheten, att en
medmenniska, en af deras eget
samfund, låg på sitt yttersta.
Hörsammande fromhetens bud
samlades ock hastigt en skara
menniskor, några med ljus i
händerna, och tåget satte sig i
gång, med presten och
klockaren, som ock bar ett ljus, i
spetsen. Bedjande gingo de
vägen fram. Presten hörde den döendes syndabekännelse och gaf
honom den heliga nattvarden och tåget vände derefter åter till kyrkan,
p
1 ; ;
SZ5f
Sylfgf i 1
SO †
Z TA) 4 ]
. A—
—
— u
31. Trönö kyrkogård och khyrka.
Fig. 30. Efter gravyr å den hel. Henriks grafmonument i Nousis kyrka, Finland,
återgifven i Finska Fornminnesföreningens Tidskrift h. 1, jämförd med en gammal gravyr
af E. Brenner.
Fig. 31. Efter uppmätning och teckning af hr O. Sörling.
1 Kallad alba eller, om den var längre och kunde göra tjenst som ett öfverplagg,
superpellicium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
