Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HELGEDAGAR. 125
Det rent kronologiska har i våra dagar tagit öfverhanden i
uppfattningen af året och dess förlopp. Vi dela året i månader och hvar
månad i dagar, hvilka vi särskilja medels angifvande helt enkelt af
dagens ordningsnummer inom månaden. Almanackan, i hvilken
redogöres för månader och dagar, är en bok, som förekommer snart sagdt
i hvar mans hand. Under medeltiden namngaf man en dag sällan
genom angifvande af hans ordningsnummer, utan man nämnde i stället
det helgon, hvars minne af en eller annan anledning blifvit fäst vid
dagen. Helgonnamnen äro visserligen ännu fästa vid dagarne, men
för den nuvarande generationen är sammanhanget tillfälligt och dess
upprinnelse så förgäten, att mången inbillar sig, att almanackans
namnlista tillkommit allenast för att gifva anvisningar, huru man bör gifva
sina barn namn, och för att bereda tillfälle till firande af namnsdagar —
en felaktig uppfattning, som i sin ordning gifvit upphof till förslag
om namnlistans försättande, genom vidtagande af godtyckliga ändringar,
i en mera tidsenligform. 1) Under medeltiden var deremot dagens
helgonnamn icke ett tomt ljud. Hvart helgon hade sina vänner, som
ansågo sig åtnjuta dess särskilda förmedlande hjelp och som derföre
å dess dag fromt hedrade dess minne. Flere helgon ansågos vara så
stora nödhjelpare, att kyrkan kräfde för deras Täkning en särskild
dyrkan af hela folket. Deras dagar blefvo derigenom för alla vigtiga
märkedagar, och till flere af dem måste man särskildt bereda sig under
den föregående dagen. De många helgerna verkade störande på lifvets
jämna förlopp i dess delning mellan arbete och hvila och blefvo
derigenom af icke ringa betydelse.
Det var icke möjligt att bevara alla dessa helger i minnet.
Kyrkans män hade kalendarier, i hvilka helgonens dagar voro antecknade
jämte deras olika grad af helighet, och efter dessa kalendarier gafs
om söndagen tillkänna, hvilka helgdagar inträffade under veckans lopp
och hvilka förpligtelser de medförde. Folket, i allmänhet ej
läskunnigt, än mindre skrifkunnigt, hade visserligen äfven under
medeltiden almanackor af trä o. s. v., å hvilka dagarne voro antecknade
med runor och helgdagarne voro särskildt utmärkta med hvarjehanda
mer eller mindre tydliga tecken, men det synes icke som om bruket
af dessa runalmanackor under medeltiden varit mycket allmänt. 2)
Åfven detta är ett drag i medeltidens lif, som icke saknar märklighet:
nu känner enhvar från början, tack vare almanackan, hela den stomme,
som årets tilldragelser skola komma att fylla, då lefde man utan en
sådan öfverblick, mera om icke för dagen, så åtminstone för den
närmaste tiden. Allenast de största helgdagarne behöll man i minnet
1 Jfr min uppsats om namnen i almanackan i Månadsbladet för 1879.
2 Man är i allmänhet benägen att tilldela runalmanackorna, som oftast förekomma
i form af runstafvar, en mycket hög ålder för runornas skuld. De flesta
runalmanackor äro dock tillkomna under den moderna tiden. Det finnes knappast någon
runstaf, som man med säkerhet kan hänföra till medeltiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
