Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
128 ÅRETS LOPP.
af sådan uppfattning, äfven nu gällande lag talar t. ex. om »natt och
år» såsom en tid inom hvilken vissa ting måste ske. Det är derföre
i sin ordning, att vi begynna vår årsgång 1 med vinterns inbrott, i
slutet af november. Lyktadt var arbetet på åker och äng, redan
länge hade boskapen gått på de slagna hemängarne eller bland
halmstubben, gärdesgårdar funnos nu allenast kring de fält, hvilka
vintersäden täckte med sin späda grönska, löfven voro fallna och snö
började täcka marken. Den 23 november ansågs vintern börja. Redan
den 25 firades ett populärt helgon, 2 den hel. Katarina af Alexandria,
efter hvars dag man (enligt Vestmannalagen) fick så mycket man ville
lägga ut snaror i skogarne för att förse sig med villebråd. Redan
dagen derefter, onsdagen den 26, inföll en fastedag 3 och påföljande
söndag börjades advent-tiden, en af årets stora fridstider, 4 då man var
skyldig att fasta, då man icke fick ingå äktenskap, då alla
rättegångshandlingar hvilade och edgång var förbjuden, då alla fromme beredde
sig till julens värdiga firande och då man söndagligen, efter
gudstjenstens slut, påmintes om skyldigheten att i rätt tid aflemna sin
tionde. Adventsfastan hölls dock icke så strängt som den stora
vårfastan. Den 29 november måste man dock alltid fasta, för att bereda
sig till att dagen derefter fira apostelen Andreas’ minne, men
åtminstone i vissa delar af Sverige — att döma efter nutidens sed, i
Vermland och på Dal, i Vestergötland och Småland — gjordes under
natten till den 13 december, den hel. Lucias dag, ett stort afbrott,
då man plägade sig vida utöfver det nödvändiga. Det märkligaste
med denna fest är dess inskränkta förekomst, utom Norden synes den
ej finnas 5 och inom Norden allenäast i en liten del. Den nuvarande
sägnen motiverar festen dermed, att natten mellan den 12 och den 13
1 En öfversigt af medeltidsårets olika tider och märkliga dagar göres vansklig
derigenom, att vissa dagar — och således äfven de vid dem knutna sedvänjorna — icke
inföllo alla år på samma tid: julen inföll alltid på den 25 december, men påsken
och de af påsken bestämda, föregående och efterföljande festerna inträffade det
ena året förr, det andra senare. För att undvika omsägningar och obestämdhet i
uppgifterna låter jag i den följande redogörelsen de rörliga festerna infalla på
samma dagar som de intaga 23 nov. 1879—22 nov. 1880. Det är för öfrigt
endast de dagar, som hade någon särskild betydelse för folkets lif, som här omtalas;
i öfrigt hänvisas till den femte boken, der de kyrkliga festerna, och till den sjette,
der de kalendariska förhållandena omtalas. Under medeltidens århundraden
skiftade för öfrigt märkedagarna. För att äfven i detta hänseende undvika
omsägningar söker jag så mycket som möjligt hålla mig till förhållandena sådana de voro
under den senare hälften af 1300-talet. l
2 Att hon var populär kunna vi se dels af de många som buro namnet Katarina
långt innan Sverige fick ett eget helgon med detta namn, dels af de talrika bilder
af henne, som ännu äro bevarade i våra kyrkor: ett ibland krönt qvinligt helgon,
som igenkännes genom sina attribut, ett svärd och ett brutet hjul utrustadt i den
yttre kanten med långa och skarpa taggar.
3 Hvarje fredag skulle fastas; till undvikande af enformighet omtalas icke
fredagsfastan i det följande.
4 Om de stora fridstiderna lemnas redogörelse i den nionde boken.
5 I Hampsons Kalendars of the middle ages, hvarest rika upplysningar meddelas om
medeltidens fester, icke minst om dem, som kunna föras tillbaka till tidigare
hedniska bruk, förekommer icke ett ord om den hel. Lucias fest, ej heller i Dahns
Bausteine del. 1, s. 193—259.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
