Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NOVEMBER OCH DECEMBER. 129
är under hela året den längsta, hvadan man behöfver under densamma
styrka sig med föda. Firandet synes således vara af hednisk
upprinnelse, framkalladt af striden mellan ljuset och mörkret vid den tid
då mörkret är som starkast, och denna uppfattning styrkes af seden
att den qvinna, som representerar »Lussi», bär på hufvudet ljus, liksom
ljus i öfrigt äro i stor myckenhet tända. 1 Hvad man den natten, före
lördagen, förtärde, kunde gifva styrka att genomgå den stränga fasta,
som hölls påföljande onsdag, fredag och lördag, vinterns tre
qvatember- eller tamperdagar. Lördagen var af dubbel anledning
fastedag; då skulle man nämligen bereda sig till aposteln Tomas’
dag, för många tung, ty då skulle afraden gäldas. 2
Nu var julen inne. Den gamla hedniska midvintersfesten, med
hvilken man när mörkret var som djupast helsade det återkommande
ljuset, hade smält samman med den fest, som kyrkan firade till minne
deraf att, såsom profeten säger, »öfver dem, som bo i mörko lande,
skiner det klarliga» Nu var det årets vigtigaste tid. Naturens
förhållanden voro ej längre normala, så trodde man, och den mur som
annars är upprest mellan verklighetens verld och den öfversinnliga,
var nu för korta stunder försvunnen. Redan under Tomasnatten
sväfvade andar omkring de lefvandes boningar, under julnatten möttes
gengångarne i kyrkan att fira messa omedelbart innan, kort efter
midnatt, det lefvande slägtet samlades der i enahanda syfte. Stora
förberedelser gjordes i hemmocen till julen, i synnerhet var man flitig att
baka; också se vi fig. 45 bakning framställd som en karaktäristisk
sysselsättning för december månad. Hög breddes julhalmen på golfvet,
dynor lades på bänkarne, bonaden hängdes kring väggarna, på bordet
framsattes husets kostbarheter. Om aftonen gingo alla till badstugan
för att inviga sig till festen med ett grundligt bad. Iklädd
högtidsdrägt vakade man sedan i den rikt upplysta stugan, till dess det blef
tid att färdas till ottan i kyrkan. Till julsederna hörde att äta bröd
bakadt i form af gumse eller galt, ett minne af Frös galt. Den
behöfvande kundec väl alltid räkna på ett välvilligt mottagande, men vid
julen voro hjerta och hand öppnare än någonsin. För de fattiges
räkning bakades till julen stora bröd, tjocka och långa som barn på
fem år. Efter messan offrades åt presterskapet. 3
Kom så annandagen, den helige Staffans dag, på hvilken man
nedkallade Guds välsignelse öfver jordens säd och husdjuren. 4 I
1 Att denna dag eller rättare denna natt ansetts vara mycket helig kunna vi sluta
af den småländska sägnen, att under densamma ett ögonblick vattnet i alla åar
och källor vändas i vin.
2 Om tiderna för afradens gäldande, för uppsägning och fardagar, se i det
föregående s. 83.
3 Om julbröden se Olaus Magni bok 13 kap. 17.
4 Olaus Magni meddelar (bok 16 kap. 9) formuläret för denna välsignelse:
»Allsmäktige evige Gud, som skapat alla element och helgar dem, du som är treenig
och en, vi bedje dig, Herre, vår mildaste fader, att denna säd må genom din barm-
Hildetrand, Sveriges Medeltid l. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
