Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
132 ÅRETS LOPP.
eller dymmelonsdagen, 1 ty då fastbundos kläpparne å kyrkornas
ringklockor. Så kom skärtorsdagen,, då alla de som ville taga
nattvarden å påskdagen måste hafva biktat och fått absolution, då man
fick rengöra sig från qvarlefvorna af den i hufvudet strödda askan
och då den heliga oljan vigdes. Långfredagen slogos på
morgonen barnen med ris och sedan nedtog man det stora krucifixet,
som hängde i kyrkans triumfbåge, uppreste det på kyrkogolfvet,
under halft dramatiskt framställande af lidandeshistoriens sista del,
man vandrade i procession med fanor och kors och ställde till sist
midt på kyrkogolfvet en kista af trä, i hvilken hvilade bilden af
den graflagde Frälsaren. Påskaftonen vigdes funten och det stora
påskljuset. Om aftonen, ibland äfven å klockonsdagen, tände man
å högt liggande ställen väldiga bål; de onda andarne troddes nu
sväfva omkring i luftens rymder. Påskdagen smordes tidigt på
morgonen den i kistan liggande Christusbilden och han upprestes, till
minne af uppståndelsen; menigheten gick i stor procession och
annammade nattvardsbrödet. Då uttalades äfven välsignelsen öfver alla
matvaror.
Måndagen efter påsk, den 5 april, inträdde åter hvardagsordningen.
Nio dagar derefter inföll sommarnatten, efter hvilken jordarbetet
börjades på allvar, ehuruväl ännu kalla nätter kunde komma, s. k. jern-,
dugg- eller luddrenätterna, som ofta gjorde till intet landmannens
förhoppningar om ett godt år; kreaturen, väl ansade och märkta, släpptes
på bete. Den 25 april, evangelisten Marci dag, inföll litania maior,
då man, till minne af en pestfaras afvändande från Rom i påfven
Gregorii den stores tid, gick i högtidlig procession med svartbehängda
kors. Natten till den 1 maj, den hel. Valborgs afton, firades en
ny vårfest och man dansade, under starka rop, kring de på höga
ställen upptända bålen, husen kläddes med löf och majstänger
upprestes. 2
Den 3 maj, den dag då kejsarinnan Helena hade lyckan att finna
det sanna korset, buros i processioner kors mellan kyrkorna och kring
om åkrarne, å hvilka säden nu som bäst sköt upp. Samma dag
börjades detta år gångdagarne, dies rogationum (= bönedagarne),
måndagen, tisdagen och onsdagen, då man fastade och bad och gick
i procession, för att värdigt bereda sig till torsdagen, helge torsdag
kallad, då minnet firades af Christi himmelsfärd; vid denna tid stego
ock alla underjordiska skatter upp mot jordytan, der den som hade
lycka med sig, kunde finna dem. Den som hade säd qvar, lät nu
mala den, sedan vårarbetet på åkrarne var slut, man fällde träd, som
1 Dymmel, ursprungligen dymbel, anses härleda sig från det engelska uttrycket
dumb-bell, stum klocka.
Vid hvilken tid man upphörde att resa majstången i maj, för att i strid mot namnet
resa den i juni, kan jag icke uppgifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>