Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DECEMBER—MARES. 131
påsk, den 4 april. Det var en sorgens tid, då man beredde sig att
fira hogkomsten af Herrens lidande. Man sjöng ej mera halleluja
under messan, man späkte sin kropp med sträng fasta, man afhöll
sig så mycket som möjligt från verldsliga bestyr, man trädde icke i
äktenskap, man gick icke ed, man förde inga rättegångar. 1 Det
dagliga arbetet för lifvets uppehälle fick dock naturligtvis icke hindras
och det afbröts just vid denna tid af färre kyrkliga fester än vanligt.
Mellan den 25 januari och den 10 februari arbetade man i skogarne,
ty timmer, som fälldes denna tid, ansågs skola blifva synnerligen
varaktigt. På den is- och snötäckta marken var samfärdseln lättare
än under sommaren, nu färdades man omkring, nu höllos flerstädes
marknader och man gjorde sina inköp för att fylla förråden. Man
granskade sina åkerbruksredskap, skötte vinterfisket och beredde sig
till vår- och sommarfisket. I början af mars bakades och brygdes,
höggs gärdsel, i marsnedanet rensade och qvistade man i trädgården,
och slutligen lade man under tak all den redskap, som var brukad
om vintern, men om sommaren ej behöfdes. Jagten började under
fastan inskränkas: elg fick ej jagas mellan den 10 februari och den
29 juli, den 7 mars aflystes, genom k. Kristofers lag, jagten efter
ekorre, mård och lekatt, från och med den 25 mars fick man ej på
Gotland jaga ekorre eller gillra för hare. Den 2 februari firades en
stor fest, föregången af särskild fasta, till minne af jungfru Marias
rening. De ljus som skulle användas till heliga ändamål,
kyndelsmesso-, halleluja- och kristningsljus, ljus som skulle tändas vid
martyrernas grifter och framför helgonbilder, blefvo nu vigda och med
ljus i händerna gick menigheten, förutgången af presterna, genom
kyrkan och omkring kyrkogården. Denna ljusvigning fick för folket
så stor betydelse, att dagen gemenligen fick namn derefter, dies
candelarum eller kyndelsmessa, och reformatorerne ansågo sig icke
kunna afskaffa den. Den 11 februari inföll askonsdagen, så kallad
derföre att man strödde aska i sitt hår, nu börjades den rätta fastan,
då man, till tecken af sorg, icke fick bada, och då messa lästes hvar
dag i kyrkan, den 15 firade man minnet af den hel. Sigfrid, den 22
och 24 inföllo tvenne apostladagar, egnade minnet af Petrus cath
edratus — då börjades våren — och Mathias. Den 21 mars inföll
palmsöndagen, då salt, vigvatten, rökelse m. m. vigdes. Då börjades
dymmelveckan, under hvilken de hedniska bruken åter blandade sig
med den kristna gudstjenstens ceremonier. Onsdagen kallades klock-
1 Dock höllos lagting på måndagen efter midfastan och påföljande lördag hölls ting
i hvart härad för alla dem, som rville taga upp lån på jord, säd eller penningar för
att köpa föda. Den heligaste fridstiden under fastan börjades vid midfastotid.
Seden varierade för öfrigt i de olika delarne af landet. I Södermanland och
Östergötland börjades vårfriden vid midfastan, i Uppland på käresöndagen (söndagen
före palmsöndag)., påskfriden börjades i Öster- och Vestergötland på
dymmelonsdagen o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
