Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HUSEN I BONDGÅRDEN. 141
Om husen i bondgårdarne lemnar oss medeltidslitteraturen ytterst
knapphändiga uppgifter; det är allenast undantagsvis som denna
litteratur befattar sig med allmogen. Om de större bondgårdarnes
utseende kunna vi dock draga några slutsatser af lagarnes föreskrifter
om de hus, som borde finnas å prestgården. Presten var visserligen
förmer än bonden och vi skulle derföre kunna vänta, att hans bostad
skulle vara förnämligare, men å andra sidan var prestens hushåll
litet — det bestod allenast af honom, en hushållerska och tjenare —
under det bondens var stort och kräfde i fullt mått för sin del det
större utrymme, som presten erhöll i följd af sitt embetes helgd.
Det torde derföre få anses berättigadt att draga en slutsats från det
ena förhållandet till det andra.
Frikostigheten mot presten var icke allestädes densamma, helt
visst beroende på allmogens olika sed i olika orter. Sparsammast
var man i Vestergötland och Småland, ty der bestod man allenast
fyra s. k. laga hus: stuga, härberge (äfven kalladt bakhärberge), lada
och nöthus. Deremot kräfde mellersta Sveriges lagar enhälligt sju
hus, nämligen stuga, stekarehus, lada, härberge, visthus, sömnhus
och fähus; i stället för sömnhus sätter den ena Vestmannalagen
hästhus. 1
Det svenska husets historia är dessvärre oskrifven och det torde
ännu dröja, innan man kan taga itu med detta maktpåliggande arbete,
ty oaktadt all den ifver, med hvilken man hängifver sig åt studiet af
allt fornåldrigt, föreligger ännu allt för ofullständigt material. 2 Man
kan ännu icke uppvisa, hvilka husformer äro för de olika bygderna
utmärkande, och förr än detta skett lönar det sig ej att företaga några
vidlyftiga försök att utreda de olika formernas ålder, så mycket mindre,
som man knappast kan tala om deras utveckling. Våra husformer äro
nämligen i allmänhet ytterst enkla, de visa nästan uteslutande det
1 Enligt en handskrift af Upplandslagen från slutet af 1500-talet (Uppsala bibliotek
nr 53, af Schlyter citerad under bokstafven F) voro husen ännu flere. Der heter
det nämligen: thetta ær the bygningh, som fordom effter gamblom lagom och
sedenn bönder bygde a prestebolum, säphestuga, bastuga, biscopsstuga, stekerhus,
mältehus, törkestugu, kornladu, fähus, stall, ladu till höö och kornn, till de jordh
som prestebolit ær funderat, medh wisthus, kornherberge, biscopshärberge, ther
almogenn skall låtha sinn kläder inn tå biscoper fermer (— konfirmerar) och
biscops swena skola liggia uthi, item biscops staller.
Mycket värderika upplysningar om husen och deras inredning lemnar
Hyltén-Cavallius i sitt arbete Värend och Virdarne, men giltigheten af hans iakttagelser
och framför allt af hans framställning lider genom hans öfvertygelse, att man
kan inom det lilla området Värend uppvisa, huru husen utbildat sig från den allra
simplaste grundformen, som tillhör rent af nomadlifvets skede, till det nuvarande
skicket eller rättare till det skick, som nu håller på att försvinna för de moderna,
på stadsmaner uppförda bostäderna. Mandelgren har i sin Atlas till den svenska
odlingshistorien lemnat en mängd teckningar af hus, men det förråd han der
framlägger är ofullständigt och alls icke systematiskt ordnadt, hvarjämte hans
teckningar i allmänhet äro otillförlitliga. Den korta text, som beledsagar hans atlas,
visar, att han är synnerligen benägen att på ofullständigt insamlade och illa
studerade material konstruera vidtgående och haltlösa teoricr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
