Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KLÄDEDRÄGT. 163
egentlige bönderne, utvidgades sedermera. I k. Magni landslag stadgas
böter för frälsemäns hjon (brytar, landboar eller deras svenner),
mjölnare eller ämnesmän eller legodrängar eller ogifte bondesöner, bönder
eller deras svenner, som bära stikamæz, ryting eller veþemæz; allenast
tjenstemän och fanter, som beledsaga frälsemän, voro dertill
berättigade.
De material, som gemenligen användes för allmogens drägt, voro
lärft, vadmal och, om det skulle vara fint, kläde. Gotlandslagen talar
till och med om skarlakan.
Till kompletterande af dessa ur litteraturen hemtade upplysningar
hänvisar jag till fig. 74—76. Å fig. 74 se vi en sittande man, klädd
i hosor och kjortel, dricka ur ett horn; en framför honom stående
qvinna med hufvudduk, hvif (den kring hufvud och hals lindade duken)
och kjortel, håller i den ena handen en skål, i den andra en kanna.
Å fig. 75 se vi några personer som dansa efter säckpipa. Här är att
observera den särskilda kapuchon, som en af männen har dragen öfver
hufvudet. Man skulle kunna kalla den krage med kapuchon. Om
originalet till fig. 76 veta vi med visshet, att det skall föreställa en
bonde. Bland de år 1482 utförda målningarna i Kalmars kyrka,
Uppland — kyrkan är längesedan nedrifven — förekom det svenska
riksvapnet med tre kronor, hållet af en riddare och en annan man, här
återgifven fig. 76. En inskrift vid denne bild sade:
gentes scitote,
vicine sive remote,
quod claret Svecia
plebeque militia
d. v. s.: I folk, både fjärran och när, veten att Sverige är herrligt
genom ridderskap och allmoge. Bonden är klädd i skor, broker,
kjortel med bälte, i hvilket yxa och klubba äro instuckna. Riddaren
bär på sitt hufvud en stålhjelm. Bonden, blygsam i så förnämt
sällskap, står med blottadt hufvud. Hans mjuka hatt ligger, på vanligt
medeltidsmaner, på den ena axeln.
I sammanhang med drägten måste vi uppmärksamma smyckena.
Från medeltidens första period, då allmogen ännu var det enda
ståndet i Sverige, hafva vi en myckenhet prydnader i behåll. Under
1000-talet voro helt visst månge ännu hedningar och till detta
århundrade torde ej få af de i våra bygder förekommande grafhögarne
med deras innehåll höra. Men de höglagde, som just derigenom visa
sig icke varit kristne, kunna näppeligen med fog räknas med under
medeltiden. Det är visserligen mer än sannolikt, att den kristna
befolkningen använde alldeles enahanda smycken och redskap som den
hedniska, men då det för närvarande är vanskligt att med full säkerhet
framlägga de graffynd, som höra just till Olof Skötkonungs och hans
son Anunds tider, lemnar jag hela denna grupp hellre alldeles å sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
