Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
162 KLÄDEDRÄGT.
Männen buro på fötterna skor, ibland höga, så att de liknade
stöflar. Benen betäcktes af broker, som upptill voro fästade om
lifvet med ett brokabälte (omtaladt allenast i Bjärköarätten) och
som nedtill — kanske icke alltid — knötos om benet. 1 Öfre delen
af kroppen betäcktes af kjorteln eller rocken, som hölls tätt kring
lifvet af ett bälte, vid hvilket hängde en pung 2, äfven kallad sjud;
kjorteln dolde fullständigt skjortan. Öfver allt detta bars ett
öfverplagg, antingen rätt och slätt en mantel, som hängde öfver axlarne,
eller en mantel med kapuchon, som kallades kåpa (kapa) och som
företrädesvis torde hafva användts under resor eller eljes då man var
utsatt för väder och vind. 3 På hufvudet bar mannen en hatt och var
detta plagg för honom så betecknande, att »hatt» sattes i stället för
»man», liksom »hufva» i stället för qvinna. 4
Qvinnan hade på fötterna skor. Öfver skjortan eller särken
bar hon en fotsid klädning (i Östgötalagen kallad ismugsklæpi), öppen
allenast i halsen, med tätt åtsittande ärmar, lif
och kjortel i ett stycke, utan alla andra veck
?2 än dem, som naturligen bildade sig; om lifvet
hade hon ett bälte (på Gotland kalladt lindi).
Som öfverkläde använde hon mantil och kapa,
den senare ibland försedd med ärmar och då
kallad ärmekåpa. Hennes hufvudbonad kallades
hufva, hvif (som var tätt lindad kring
hufvudet), topp (tuppr, på Gotland) eller rätt och
slätt hufvudduk.
Mannen, som hade skyldighet att deltaga i
rikets försvar, måste hafva vapen. Enligt
Östgötalagen voro folkvapnen tre, sköld, svärd
— och kettilhatt. 5 Helsingelagen deremot for-
— drar, att hvar man, som fyllt aderton år, skall
hafva fem folkvapen, nämligen svärd eller yxa,
jernhatt, sköld, brynja eller musa samt båge med tre tolfter arvar
(= pilar). Jag återkommer till dessa vapen i den fjerde boken.
76. En bonde.
I forntiden gick mannen ej gerna obeväpnad. Kristendomen och
omtanken för nödigt lugn i landet framkallade dock förbud mot onödigt
bärande af vapen. Den yngre Vestgötalagen stadgar böter för den
legoman, mjölnare, allmänningsbonde eller ogift bondeson, som utanför
hemmet bär knif (stikæmez). Förbudet, som sålunda icke gällde de
Fig. 76. Efter en teckning i Scheffers bok De veris insignibus regni Sveciæ.
1 De som i ett hus letade efter tjufgods, skulle enligt Vestgötalagen vara utan
öfverplagg, lösgjordade och barfota som hafva brokerna bundna vid knäna.
2 Bälte och pung (Fornsvenskt legendarium).
3 Herden hade, enligt Vestgötalagen, kåpa.
4 Hatter ganger til ok huva fran (Östgötalagen).
5 I Östgötalagen kætilhöd, i ett bref af år 1311 kætilhött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
