Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅKERBRUKET GAMMALT I SVERIGE. 177
om den tidens inre förhållanden, men vi kunna om dem erhålla en
föreställning genom studiet af sagorna, som skildra lifvet på Island
och i Norge. Man genmäle icke, att dessa sagor tillkommit för att
förherrliga krigiska idrotter och en verksamhet, som sökte sig andra
fält än hemmets. Det är sannt, att å de bilder, som sagorna
upprulla för vår syn, uppenbara sig i förgrunden sådana bragder, som,
framkallade af ett manligt sinne, voro egnade att i hög grad tilldraga
sig samtidens uppmärksamhet och beundran. Men dessa taflor hafva
ock en bakgrund, å hvilken vi som staffage få se det dagliga lifvets
idrott och detta är, utom all fråga, jordbrukarens.
De som medgifva, att man under medeltiden med förkärlek egnade
sig åt jordens brukande, vilja i allmänhet tilldela förtjensten deraf
åt de män, som, komne från andra, mera civiliserade land, lärde det
svenska folket att odla jorden. Nog är det visst, att kristendomens
förkunnare lärde våre fäder mera än den nya trons sanningar. Det
vore mer än underligt, om cisterciensermunkarne, till hvilkas
ordenspligt det hörde att främja jordens odling, i Sverige hade i detta
afseende visat försumlighet. Men hvad de ene och de andre införde,
icke var det jordbruket, utan allenast, på sin höjd, förbättring deri.
Det är dock ingalunda min mening, att det svenska jordbruket,
ärfdt från heden tid och alltifrån den kristna tidens begynnelse
förbättradt, befann sig på en synnerligen hög ståndpunkt. Många voro
de förhållanden, som verkade hämmande — förhållanden, som först
i det nuvarande slägtets dagar kunna sägas hafva blifvit fullt häfda.
Jag har redan omtalat tomten som det förnämsta af
jordegendomen. Att så förhöll sig, framgår tydligast, när vi betrakta arbetet.
Tomten, heter det i lagarne, är åkerns moder, åkern skall brytas och
läggas efter tomten, åkern eger att tillsäga (d. v. s. bestämma) ängen,
ängstegen skogstegen, skogstegen rörtegen, denne (besittningsrätten till)
vattnet. I Helsingelagen uppräknas de olika egoslagen på annat sätt:
åker, åkerfast äng, mellanhage samt slutligen den yttersta mark, å
hvilken boskapen ströfvar omkring för att söka sig uppehälle. I de
medeltidsurkunder, som gälla öfverlåtande af egendom, finna vi
hopade uttryck för uppräknande af allt, som hör till gården, uttryck,
som något skifta i landets olika delar.
Den urgamla bosättningen i Sverige var, såsom redan blifvit
påpekadt, af tvefaldig art: dels byar eller grannelag, dels enstaka gårdar.
Det är äfven visadt, huruledes den enstaka gården, ursprungligen
tillhörig en person, under århundradenas lopp styckades, så att inom hans
område uppkom ett grannelag. Lagarne innehålla stadganden, huru
man skulle förfara, derest man ville inom detta senarc tillkomna
grannelag införa en sådan ordning, att ett laga byväsende uppkom. 1
1 Östgötalagen bygdabalken kap 1: Nu vill någon lägga by till laga läge; då skall
han ej ega mindre i byn o. s. v. — Alltså fanns byn innan han var kommen i
laga läge.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 1. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
