Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
202 SKOGARNE. JAGT.
än ett halft örtugland, fick han ej taga större lass än som gick på en
kälke. 1
Det kunde naturligtvis vara vanskligt att bestämma, huruvida ingen
i skogen tog mera än han hade rätt till, øå länge hvar och en tog blott
med vetskap af sin rätt och efter samvete. Fann man, att någon, som
egde litet, tog väl mycket, hade de missnöjde grannarne rätt att drifva
till skiftning af skogen. Någon grundsats, efter hvilket hygget
bedrefs, fanns icke. Af trakthuggning har jag i vår medeltids handlingar
ej funnit något spår. 2 Men jag har träffat ett fall, då man sökte
underhjelpa naturens reproduktionskraft medels plantering af träd. Det heter
s. 200 i Linköpings papperscodex: I Skedestad finnas tre ängar kallade
hapar och de tre ängarne äro skiftade mellan sex landbor, så att hvar
af dem gifver för sin del årligen tio gutniska penningar, och äro samme
landbor pligtige att årligen planta åtminstone tio träd hvardera. Skede-
stad ligger i Bredsätra socken på Öland.
Från skogen hemtades, såsom nyss antyddes, hvarjehanda
biprodukter. Näfvern, så nyttig för hustaken och för annat, refs af träden,
lades i bunkar och fördes ut. För kreaturens räkning, i händelse
foderbrist skulle uppstå, bröts löf. Barken samlades, för att användas till
beredning af djurens hudar. Basten var nyttig i många afseenden.
Mycken skog gick åt för bränning af kol och beredning af tjära.
Jagten var en manlig idrott, som öfvade krafterna, stärkte sinnet,
gaf heder och inkomster. Jagten idkades derföre af hvarje man och
så vigtig fann man henne, att man redan tidigt på lagstiftningens väg
sökte förekomma, att icke enj öfverdrift i jagt skulle hastigt utöda
det nyttiga villebrådet och dermed göra för kommande slägten jagten
omöjlig. Vi finna ej sällan i medeltidens bildverk jagtscener. Fig.
123 visar en ung bonde med båge i handen, fig. 124 en annan, som
lägger an med pilen på en fogel i ett träd; ur väskan på hans venstra
sida sticka upp spetsarne på tre pilar, som han har i reserv. Fig. 125
föreställer en björnjagt. Fig. 121 för oss från 1400-talet, till hvilket
dessa tre figurer höra, tillbaka till 1000-talet. Vi se här en beriden
jägare med spjut i handen förfölja en elg, som har tvänne hundar hack
i häl och å hvars hufvud en jagtfalk slagit sig ned; en skidlöpare, med
1 Upplandslagen jordabalken kap. 14, Södermannalagen jordabalken kap. 14. Biskop
Hans Brasks landsfogde skulle till landbon vid dennes antagande säga: du får
bruka skog till vedbrand och byggnad samt fiskvattnet till eget bord och egen
nytta, men ej till afsala eller till att lofva eller leja åt andre utan vårt särskilda
lof, dock så att du fredar ekeskog och böke och andra bärande träd, som lagen
säger.
2 I Tyskland uppenbarar sig skogsindelning i trakter (Schlagnirtschaft) redan vid
midten af 1300-talet, i Frankrike synes denna anordning hafva blifvit införd under
loppet af det följande århundradet. Roscher, Nationalökonomik des Ackerbaues
(åttonde uppl.) s. 610.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
