Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
226 BÅTBYGGE, VÄFNAD, SALTBEREDNING.
täckte vattnen, båten det mest omtyckta fordonet. Om än den svenska
allmogens skepp, ämnade för mindre vatten, icke kunde mäta sig med
de norska, voro dock de svenske bönderne, om vi få tro Olaus Magni,
gode byggare såväl af båtar som ekstockar, hvilka ibland voro så stora,
att de kunde bära 20—30 personer. Helt visst är den färdighet, som
en del af vår allmoge för närvarande har i båtbygge, ett arf från gamla
tider. Jag kan icke här afbilda någon båt under medeltiden byggd af
en svensk bonde, hvadan jag nöjer mig med att visa (fig. 130) huru
Noak bygger sin ark. Jag misstänker, att modellen är mera svensk än
semitisk. 1
Annorstädes, der man hade mera arbetskrafter än jordbruket kräfde,
sysselsatte man sig med väfnad, vare sig af lärft eller vadmal. I de
orter, der väfnadsindustrien företrädesvis idkades, fingo lärft och vadmal
göra tjenst som värdemätare, man betalade med visst antal alnar af det
ena eller andra slaget, man använde till och med, för att angifva olika
värden, samma namn, som betecknade de olika enheterna i vigt- och
myntsystemet, så att man talade om mark och öre
— S . .
1ärft eller vadmal. Särskildt omtalas vadmalsindu-
18 SyA. strien på Öland. Mycket lärft tillverkades i Vest-
— manland, ännu mer var redan då Helsingelärftet
2 æ. omtaladt. Att denna industri går tillbaka till heden
IIS=. — 2 tid, kunna vi sluta deraf att redan så tidigt som
före utgången af 1100-talet uppbar Uppsala
erkebiskop, när han besökte ’de nyomvände i Helsing-
130. Båtbygge. land’, en skatt af lärft (DS nr 98).
I Halland kokades salt, 2 men hvad man der vann fyllde allenast
en obetydlig del af behofvet. I Danmark och Norge tillverkades mera
salt, i Danmark antingen genom afdunstning af instängda vattenförråd
eller genom bränning af salthaltig tång, i Norge genom uppumpning
från större djup af salt vatten, som sedan kokades på stranden i stora
kittlar. I det egentliga Sverige deremot kokades intet salt, utan
hemtades hvad man behöfde utifrån. Under fredstid gick detta lätt, men
under örlig, då handeln var hämmad, blef saltet dyrt, derest det kunde
fås för penningar, och ju dyrare saltet blef, desto bittrare blef
gemenligen hos allmogen stämningen mot de maktegande, vare sig kriget.
var rättmätigt eller icke. Erkebiskop Johannes Magni, som hvad man
än i öfrigt må säga om honom, var en man som på det varmaste
älskade sitt land och i mycket sökte främja dess välfärd, hade i utlandet
studerat konsten att på bästa sätt koka salt och sökte införa de främmande
Fig. 130. Noak timrar på arken. Efter hvalfmålning i Risinge kyrka. Jfr fig. 74.
1 Det är mycket möjligt, att några af de ekstockar (af ek eller andra träd), som
hittats i Sveriges torfmossar, böra hänföras till medeltiden. Den höga ålder,, som
allmänna meningen tillägger dessa ekstockar, är i många, kanske i de flesta fall
inbillad.
2 Enligt ett bref af år 1197, jfr Allen, De tre nordiske Rigers Historie, del 4, s. 83.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
