Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SMIDE OCH SLÖJD. 225
Myrjern och osmundssmide förekommo så godt som i alla svenska
landskap. I Vestergötland 1 har man i nutidens ödemarker funnit
väldiga massor af slagg, vittnande om forntida jernproduktion, ovisst under
hvilken tid. Sorö kloster i Danmark erhöll af erkebiskop Absalon en
gård i Halland, å hvilken jern uppgräfdes, der det fanns mer än ett
jernverk och derjämte en ’qvarn’, hvarest jern tillverkades. I staden
Flensborgs stadgar omtalas år 1284 jern från Blekinge. I norra Skåne
fanns mot medeltidens slut ett jernverk. 2
Konsten att timra och slöjda i trä måste hafva varit allmän, ty
utan den kunde man icke tillfredsställa de dagliga behofven. Om
de svenske timmermännens skicklighet har jag redan talat, när det var
fråga om husbygge. Samma färdighet fanns tydligen, när det var fråga
om de för arbetet inom och utom hus nödiga redskapen. Särskildt omtalar
Olaus Magni (bok 13 kap. 28) de många dryckeskärl af trä, som
användes, väl svarfvade ur omsorgsfullt valda stycken. Han omtalar
’kåsor’, som gjordes af vackra granrötter och pryddes med relief bilder
och färger, runda skålar samt höga bägare. Dessa senare gjordes af
björkrötter, som visade en mängd ådror och linier samt olikfärgade fläckar,
hvilka stundom sågo ut som djur o. s. v.; fernissade voro dessa bägare
ganska prydliga. Att han i dessa uppgifter är sannfärdig, kunna vi
sluta af de många, väl arbetade träkärl, som ännu förekomma i
allmogens hem och af hvilka en vacker samling finnes i dr Hazelii
museum. Särskildt voro inbyggarne i Mark och Kind, Vestergötlands två
sydligaste härad, rika på skog, men fattiga på odelbar mark, kände som
skicklige svarfvare.
Men det var ej nog att tillverka, man skulle också sälja, men
dervid kom man åter i strid med de privilegier, som voro unnade
städerne och som förlade till desse icke blott handverken, utan äfven
handeln. 3 Städerne kunde icke åtnjuta sina rättigheter, utan att de
fattige handverkarne på landet kränktes i en af de enklaste rättigheter,
hvilka tillkomma menniskan inom ett ordnadt samhälle, rättigheten att
genom arbete, hvartill man är villig och hvari man är skicklig,
förtjena sitt uppehälle. Medeltidens statskonst kunde icke åvägabringa
förlikning mellan de stridande intressena. Derföre blefvo ock sådana
orter, der man i högre grad vinnlade sig om husslöjd, t. ex. södra
Vestergötland och tillstötande delar af Småland, upprorshärdar såväl
under medeltiden, som under k. Gustafs derefter följande regering.
På tal om träslöjd få vi icke förgäta båtbygget, som under
medeltiden spelade en vidare större rol än nu. Den tiden var, då isen ej
sådant sätt, att man kunde förledas att anse den hafva varit en allmogeslöjd. Det
bref han åberopar omtalar ’Kalmaretråd’ och hafva vi här således alster af ett i
stad utöfvadt handverk.
1 I Vestgötalagen talas om jernblåsare, som sälja ondt jern.
2 Allen, De tre nordiske Rigers Historie del 4, s. 83.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 1. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
