Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÖFVERGÅNG FRÅN EXTRA ORDINARIE TILL ORDINARIE SKATT. 235
och germanska samhällena. Men hvilka voro då de ordinarie skatterna,
’de årliga laga utskylderna’? Hvilade väl de på en annan grund?
Visserligen icke. Likasom skattegåfvan förvandlades till en egentlig
skatt, så antogo småningom de tillfälliga bidrag, som folket af gammalt
hade lemnat i tider af krigsfara eller under konungens resor,
karaktären. af ständiga skattetitlar, som årligen togos i anspråk. När de
extra bidragen hade blifvit ordinarie och de tillfälliga omständigheter
inträffade, som fordom hade föranledt de extra bidragen, utkräfdes
numera nya extra gärder, tillfälliga såsom afsedda att fylla tillfälliga
behof. Detta kunde icke ske, derest man icke under tidernas lopp
hade förgätit, huru de s. k. årliga laga utskylderna hade tillkommit,
men denna förgätenhet hade ej kunnat inträffa, derest icke
utvecklingen hade försiggått helt långsamt. Hon var så långsam att vi icke
kunna märka hennes spår i tidens urkunder, som för öfrigt för den
äldsta tiden, då denna förvandling skedde, äro ytterst få.
Denna brist på samtida, fullständiga underrättelser kännes svårt
för hvart steg man tager under försöket att vinna klarhet öfver det
svenska skatteväsendet under medeltiden. Hvar och en, som försökt
göra något i denna riktning, måste erkänna denna svårighet och torde på
denna grund känna sig villig att med mildhet bedöma de brister, som
förekomma i den följande framställningen, för hvilken historien om våra
inre förhållanden haft att lemna alltför få förberedande undersökningar.
Skåne, Halland och Blekinge hörde under medeltiden allenast en
kort tid till Sverige. Den lag och den sed, som herrskade i dessa
land, voro danska och det är derföre lämpligast att behandla de i dem
förekommande skatteförhållandena för sig. Så mycket hellre vidtager
jag denna anordning, som jag derigenom kommer i tillfälle att
framhålla de skarpsinniga undersökningar rörande det äldre danska
skatteväsendet, som Johannes Steenstrup framlagt i sina Studier over Kong
Valdemars Jordebog, hvilken jordebok, som till större delen härstammar
från år 1231, är rik på detaljuppgifter, som vi sakna för de samtida
svenska förhållandena. För att förstå dessa är det derföre af vigt att
på förhand känna jordebokens uppgifter och den tolkning, som af dem
blifvit gifven.
De ordinarie skatterna voro tre: nathold (stuþ), inne och leding.
I. Nathold och stud. När folket tog emot konungen under
hans resor och undfägnade honom sades det ’yde gjæsteri’ eller ’nathold’
(= facere procuracionem eller apparatus ii, iii etc. noctium). Enligt
Schlyter betecknar stuþ (ursprungligen = ett sammanskott till någons
understöd, jfr brandstod) en årlig skatt till konungen, hvilken uppkommit
ur de sammanskott af lifsmedel, som från början gjordes till honom
under hans resor. Steenstrup ger följande närmare bestämmelse: stuþ
är en del af ’natholdet’, och följdes vid skattens utgifvande den regel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
