Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
250 ATTUNGEN.
ett direkt förhållande till halfva byn, att han uppkommit genom en
fortsatt delning. Ännu tydligare framgår detta af samma balks kap. 6,
der det talas om böter för den, som i fyllan hugger sönder den stång,
som användes vid byns mätning: »står hon mellan fjerdingsbyar, böte
8 penningar, står hon mellan attungar, böte 4 penningar.» Man fäster
med skäl mycken vigt vid de gradationer i böter, som våra gamla
lagar bestämma, emedan de uppenbarligen motsvara bakom dem
liggande förhållanden. Då man eljes vid dessa gradationer lägger stor
vigt, eger man ej rätt att af det här citerade lagstället draga någon
annan slutsats än att attungen utgjorde jämnt hälften af byns fjerdedel
d. v. s. var en åttondedel af byn.
Häremot anmärker hr Styffe, att handlingar omtala byar, som
bestått af mer än åtta attungar och han drager deraf den slutsatsen, att
attungen, som på grund af namnet måste hafva varit en åttondedel,
haft en helt annan enhet. De exempel han i Skandinavien under
unionstiden s. 193 anför äro följande: 12 attungar i en by omtalas år 1212,
9 i en annan mot år 1200, 15 attungar i en tredje år 1399, 12 i en
fjerde år 1492. Antalet exempel skall af mig genast ökas med ännu några
fall. Hr Styffe omtalar äfven att gården Skedevi i Kind år 1279 säges
innehålla 6 attungar jord, hvilket enligt hans uppfattning visar, att
gårdar lika väl kunna innehålla mindre antal än åtta attungar. Detta
exempel bevisar emellertid ingenting mera än hvad alla på förhand
visat, nämligen att gården ingalunda alltid bestod af åtta attungar, af
det enkla skäl att gården ytterst sällan omfattade hela byn, och det
är af byn som attungen skulle vara en åttondedel. Att detta
undantagsfall här inträffat, har hr Styffe icke ens sökt att bevisa, ehuru
största sannolikhet talar för att den curia eller gård på 6 attungar,
som i handlingarna omtalas, icke utgjort hela byn, på grund deraf att
denna, såsom namnet antyder, under den hedna tiden varit en tempelort
och således antagligen varit ganska betydande.
Det är obestridligt, att ehuru Östgötalagen, såsom vi sett, gifver
vid handen, att byn delades i åtta attungar, förekomma i handlingar,
som uppgifva attungstalet i byar, siffror, som alls icke synas förlika
sig med lagens ord. För att utröna betydelsen af denna anomali, för
att få veta, huruvida lagens och handlingarnas attungar äro af olika
slag, är det nödigt icke att med hr Styffe anteckna några af de mera
egendomliga siffrorna, utan ett större antal attungsuppgifter, på det
man derur må kunna hemta upplysning omLhvad är normalt, hvad
undantag. Jag har visserligen icke underkastat mig mödan att
sammanställa alla de uppgifter om attungstal, som urkunderna innehålla,
för att deraf bilda en statistik öfver attungens förekomst, men jag
föreställer mig, att de uppgifter jag här nedan meddelar, hufvudsakligen
rörande gods,” ”som tillhört Linköpings biskopsstol och Vadstena kloster,
skola göra till fylles för att visa, å hvilken sida regelbundenheten
gj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
