Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
252 ATTUNGEN.
de i laga läge lagda byarne bestämdes, enligt ett förut anfördt
lagrum, attungstomtens storlek till tio alnar genom att två gånger å
densamma lägga en femalnsstång, och efter tomtens storlek bestämdes
bolets andel i byns åker, äng o. s. v. Alltså var attungen, hvarom
jag vid ett föregående tillfälle påminnt, 1 på en gång något tänjbart,
nämligen en åttondedel, och något bestämdt, nämligen en ega, hvars
vidd rättade sig efter en tomt, som i början skulle utmed bygatan
hafva ett mått af tio alnar, sedermera fick hafva det mått, hvarom
bymännen kunde komma öfverens, allenast alla attungstomter gjordes
lika. 2 Mellan de två elementen i attungen, kunde en strid uppkomma,
hvilken helt visst med nödvändighet måste sluta med det bestämdas
d. v. s. det geometriska måttets seger öfver det vaga åttondedelsbegreppet.
Det nära sambandet mellan attungen samt det geometriska måttet,
uttryckt med stång- och alntal, framträder icke allenast i lagens
stadganden, utan äfven i urkunderna, i hvilka vi icke sällan finna sådana
uttryck som ’två attungar med en alns afdrag’ (år 1358), ’två attungar
och 4 alnar jord’ (år 1380), 1771/ attung en tvärhand mindre’ (år 1381).
Dessa afdrag och tillägg af alnar och alndelar torde ofta hafva berott
på en långt gången EStyokning af attungarne, t. ex. genom gåfvor,
hvadan man äfven ganska ofta finner sådana uttryck som ’en attung
jord med alla sina tillagor utom en half attung i timmerskogen’ (öfver
hvilken tydligen blifvit på annat sätt disponeradt) eller i motsatt
riktning ’en attung jord och en sex lass äng utöfver attungsängen’ (båda
fallen i bref af år 1385).
Den nära förbindelsen mellan attungen och det geometriska måttet
visar sig också deri, att attungen under normala förhållanden kunde
mottaga samma utsäde, hvilket icke hade kunnat ske, derest han varit
rätt och slätt åttondedelen af byn. Detta normala belopp utgjordes af
tolf tön, hvilket framgår t. ex. af ett bref från midten af 1200-talet
(DS nr 282), i hvilket omtalas 11/2 attung, hvari sås 15 tön, samt af
ett bref från år 1334 (DS nr 3065), som omnämner en fjerdedels attung,
som tager i utsäde (capit in semine) tre tön. Samma mått gör enheten
i utsäde naturlig, men deraf följer och enhet i afgäldens belopp. För
det geometriska måttets betydelse för attungsindelningen tala derföre
1 Om jordens indelning i åttingar under medeltiden, i Silfverstolpes Historiskt
Bibliotek 1878 s. 342.
2 Exempel på dessa inom byn eller bygden gjorda särskilda bestämmelser förekomma
i medeltidens urkunder. Så heter det t. ex. att i Biskopstorpa gå 4 stänger på
attungen, 6 alnar på stången, i Biskopsforsa löpa 4 stänger på attungen i målen
och 5 alnars stång. Vexlingar uppkommo således såväl genom användandet af
större stångtal som genom stångens olika längd. I Linköpings domkyrkas
jordebok heter det t. ex. att i hvar stång äro 8 alnar öfver hela Högby socken. — I
Östgötalagens bygdabalk kap. 10 heter det i den handskrift prof. Schlyter följt :
nu vill han laga mal a læggia: þat æru tiugh alna a attungx tompt ok tiu alnar
a attungx akær. En annan handskrift har ’tiughu’, en tredje den romerska siffran
’”xx’. Förmodligen har från början stått ’tiu’, hvilket sedermera, sedan frihet att
bestämma stångantalet medgifvits och man i någon större eller mindre bygd stannat
vid 20 alnar (= 4 stänger à 5 alnar), blifvit ändradt till ’tiughu’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
