Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ATTUNGEN. 253
äfven sådana uttryck som 11/2 attung och så mycket dertill att det blir
6 töns afgäld’ (år 1377), ’11/3 attung en spanns afgäld mindre’ (år 1383),
fem attungar 2 spanns afgäld mindre’ (år 1384), ’två attungar ett
spanns afgäld mindre’ (samma år), ’fem attungar och 8 spanns afgäld’
(år 1385), ’en attung jord 3 spanns afgäld mindre’ (år 1399), ’en attung
en half spanns afgäld mindre’ (år 1420), ’ett spanns afgäld och en
attung’ (år 1446) o. s. v.
Afgälden eller afraden var i Östgötalagen bestämd till fyra tön
för attungen, 1 men sjönk under medeltiden ganska betydligt. I
Vadstena klosters jordebok af år 1447 omtalas en hel by (på 8 attungar),
der den gamla afraden hade varit 24 tön och 3 mark penningar d. v. s.
på hvar attung 3 tön och 3 öre penningar, men der detta belopp blifvit
för hela byn nedsatt till 10 tön och 10 öre. Samma urkund omtalar
en annan by (likaledes på 8 attungar), hvars afrad ’borde vara’ 12 tön
och 12 öre penningar (d. v. s. för hvar attung 11/ tön och 11/ öre), men i
stället var allenast 9 tön och 9 öre, en tredje, hvars gamla afrad var
32 tön och 4 mark penningar, under det den sedermera stannade vid
16 tön och 4 mark, samt en fjerde, der den gamla afraden likaledes
var 32 tön korn och 4 mark penningar, dernäst var den 16 tön och
2 mark, till sist 12 mark penningar. På biskop Brasks tid synes
attungens afrad i allmänhet hafva utgått med 2 tön. 2
Vi hafva i det föregående sett, huru nyodlingar företogos, torp
brötos o. s. v. Åfven sådana torp fördelades i attungar, men dervid
gick man icke så till väga, att torpet delades i åtta delar, utan torpet
lades för så många attungar, som stämde öfverens med det i byn
använda bymålet — ett nytt bevis på den stora vigt man tillerkände
det geometriska måttet. Så heter det t. ex. ’allt Löfkulla ligger för
en attung’, ’ett torp, som kallas Glaskulla, det ligger för en attung’
o. s. v. Äfven qvarnar skattlades efter samma grund: så omtalas t. ex.
år 1386 en qvarn, ’som lagd är för en attung.’
Under sådana förhållanden är det, som nyss sades, icke alls svårt
att fatta, huruledes vissa byar komma att bestå af mera än åtta
attungar.
Hvad först beträffar de fall, då öfverskottet är obetydligt, så torde
de helt enkelt hafva uppkommit derigenom, att byns åttatal blifvit
ökadt med det attungsbelopp, för hvilket tillhörande torp voro lagda.
När för en by nämnas t. ex. 81/ attungar, borde det derföre helt visst,
derest man velat uttrycka sig fullständigt, hafva hetat ungefär så, som
det i ett fall heter: ’8 attungar i Skälf samt 1/ attung i torpet
Skeninge’, eller som det om Hagebyhöga by heter: item hafver klostret
1 Bygdabalken kap. 9.
2 Jag återkommer till dessa frågor i nästa bok, då jag skall lemna en redogörelse
för den ekonomiska ställningen. De ofvan meddelade uppgifterna visa någon
variation, hvilken i viss mon kan bero deraf, att sädes- och penningeafgifter stundom
minskades på grund af dagsverkens ökande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
