Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fara allmogens begäran. I Jämtland hade ett fäste Tibrantsholm blifvit
uppfördt; på böndernes klagomål bestämdes, att det med första skulle
rifvas, men bifallet måste köpas. 1 Dagsverkenas antal kunde blifva
ganska betydande. Under det åtta dagsverk om året af landbon
utgjordes till jordegaren, kräfdes stundom mera af skattebonden för
kronan eller länsinnehafvaren, som hade kronans rätt på sig öfverlåten.
I en socken i Södermanland gjorde år 1494 tre bönder årligen tolf
dagsverken, ja i riksrådets betänkande af den 7 september 1403
rörande skatteregleringen föreslås rent af 12 dagsverken om året för
hvar bonde i sådana län, der slott och fäste icke fanns, men i de öfriga
skulle de uppgå till tjugofyra. (DS NS nr 380).
I följd af den godtycklighet, som så ofta uppenbarar sig i
medeltidens offentliga lif, kunde man draga den i lag stadgade skyldigheten
att bidraga till byggande af fästen och kungsgårdar ända derhän, att
riksrådet år 1474 befallte Vestergötlands böndor och landbor att lemna
hvar och en två dagsverken till befästande af den på ny plats anlagda
staden Lödöse eller ock med penningar eller säd befria sig från det
personliga arbetet.
Till underhåll af besättningen på slottet togos medel af de
inflytande skatterna; ibland voro län bortgifna på sådant vilkor, att sedan
omkostnaderne för slottets underhåll och besättning voro afdragna,
skulle resten lemnas till konungen eller ock anvisades någon viss skatt
till underhållskostnadenas bestridande. 2 Emellertid pålades äfven härför
extra gärder. År 1309 skrefvo hertigarne Erik och Valdemar till
allmogen i Tiundaland, att som de dröjt längre än de beräknat i
Stockholm, saknade de nödiga medel för slottets (d. v. s. besättningens)
underhåll, och skulle derföre, ehuru en tidigare påbuden gärd (af
hvar bonde 1/6 nöt och 1 spann råg) ännu icke blifvit erlagd, utgifvas
3 pund smör samt dessutom af hvar bonde en spann malt, en spann
kornmjöl, en höna och en half gås.
Ännu mera användt och ännu tänjbarare var medgifvandet att
pålägga extra beskattning till rikets försvar mot in- eller utländsk fiende.
Ibland angifves noggrannt hvad man med skatten ville uträtta, t. ex.
då år 1323 en gärd utskrefs för att inköpa fästen, som befunno sig i
upproriske mäns händer, eller då år 1309 en skatt inkräfdes för att
underhålla främmande krigsfolk. Alla som hade nio mark i inkomst
(expense) 3 skulle erlägga en mark penningar, den som hade sex mark,
1 ’Hvad vi fånga och uppbära af alle bönder i Jämtland derföre att det fäste
Tibrantsholm, som der nu inne bygdt är, nedlägges’ heter det i ett bref af år 1402.
2 År 1340 gåfvos Tavastehus och Viborg i förläning på tio år. Konungen förbehöll
sig skatten från Finland och Åland in pellibus variis, prompta pecunia, butiro et
pecoribus et carpo regio’; återstoden skulle utan redovisningsskyldighet användas
för slottet och besättningen.
† Expense betyder visserligen utgifter’, men ordet användes äfven för att beteckna
medel till utgifters bestridande d. v. s. inkomster. Jfr t. ex. DS nr 1636: defectum
nimium patimur expensarum, hvarmed icke menas brist på utgifter, utan motsatsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
