Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKATTEUPPBÖRD. 279
Det är dessvärre svårt att cevalvera i vår tids mynt ofvannämda
summor. De tre penningeposterna göra tillsammans 47 mark, med
afdrag af 1/3 örtug. År 1312 gingo 5 mark penningar på en mark
silfver, hvilket ger oss 92/5 mark silfvor eller, om vi med dr Montelius
beräkna marken till 30 kronor, men tillerkänna honom ett tio gånger
så stort köpvärde som nu, cirka 2,800 kronor. En läst korn kostade
år 1318 17 mark, men som detta pris tyckes hafva varit ovanligt högt,
kunna vi förslagsvis för år 1316 antaga 16 mark, hvilket skulle åt de
58 spannen korn gifva ett värde af 97/9 mark penningar eller något öfver
580 kronor. Under senare hälften af 1300-talet förhöll sig rågens
pris till kornets som 8 : 5; värdet af rågen blir således inemot tolf
mark penningar eller något öfver 700 kronor. År 1323 var priset på
ett skeppund smör fem mark, hvadan, under förutsättning af samma
pris sju år tidigare, den femtc kolumnen lemnar en summa af 13,6
mark cller något öfver 800 kronor. Den ifrågavarande extra skatt,
som icke utgick från en hel socken, utan endast från de inom
densamma bosatte arrendatorerne af kyrkogods, uppgick till närmare 5,000
kronor eller i medeltal för hvar och en ungefär 130 kronor.
Sättet att uppbära skatterne var icke alltid detsamma. Två
myndigheter — ifall jag får begagna ett sådant uttryck — äro dervid att
taga i betraktande, nämligen dels den eller de, som å böndernes vägnar
aflemnade skatten, dels den eller de, som å konungens vägnar mottogo
honom. Det torde göra till fylles att anföra några exempel. Enligt
Upplandslagen insamlades skeppsvisten af en man, som stod före hamnan,
och åtta män, som förestodo hvar sin åtting, samt slutligen länsmannen,
som stod för hundaret. Den, som å å konungons eller länsinnehafvarens
vägnar mottog skatten, kallades helt enkelt tekjumannen.
Markgälden uppbas under början af 1300-talet gemenligen af lagmannen.
År 1309 hade drotseten uppdrag att uppbära en extra gärd. En
markgäld, som år 1366 var pålagd Helsingland, uppbars dor af vice
lagmannen, styrmannen i hvart snäckelag och tolf män, hvilke hade
åliggande att gå ur hus i hus och uppbära skatten. I Jämtland
uppburos skatterne af konungens sysloman. Småningom blef det dock
sed att öfverlåta ska atteuppbörden åt fogden eller länsinnehafvaren,
som redovisade i den s. k. slottsboken. En nynämnd länsherre
berättar år 1508: »något efter att jag hade annammat slottet, lät jag
ransaka i slottsböckerna och då fanns det öfvermåttan mycken skatt, som
stod tillbaka» År 1488 klagade bönderne i Kinnevalds härad (Värend),
att hr Arvid Trolle hade af dem tagit för mycket skatt. För att
rättfärdiga sig, anmodade han biskopen i Vexiö m. fl. att granska en
gammal skattcbok för år 1427 och konstatera, att det belopp han
uppburit var detsamma som der fanns upptaget eller 528 mark ett öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
