Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PETERSPENNING. 291
död man och tager hvar tionde penning af det som tionde förr icke
erlagts för. 1
En annan skattläggning för andliga ändamål drog under
medeltiden stora summor ur landet under namn af sankt Peters penning
eller Romskott. När den påflige legaten Nicolaus af Albano besökte
Sverige genomdref han ett beslut, att denna skatt skulle årligen gäldas,
såsom vi se af påfve Anastasius IV:s bref af den 28 november 1154,
hvari Sveriges konung förmanas att noga iakttaga hvad under legatens
härvara hade stadgats. Det heter till sist i detta bref: »den skatt, som
I beslutit skola årligen gifvas af edra land åt sankt Peter till bevis
af er fromhet, skall aflemnas till biskoparne, för att genom deras
försorg sändas till den apostoliska stolen, hvilken skatt vi fordra icke
så mycket för vår nyttas skuld, som fastmer för edra själars frälsning,
emedan vi önska, att I skolen erhålla den helige Peters skydd.»
Om de belopp, till hvilka peterspenningen kunde uppgå, är redan
i det föregående taladt (s. 59 f.)
Närmare upplysningar om peterspenningen lemnas i tre
handlingar af intresse. I en rapport, som Uppsalakaniken Nils Sigvastsson
i början af 1320-talet afgaf till påfven rörande en del kyrkliga
förhållanden i Sverige, berättar han angående peterspenningen, om hvilken
han såsom f. d. insamlare af densamma borde väl känna alla detaljer,
att i två stift, Strängnäs och Vesterås, hade han icke kunnat få mera
än en half penning för hvar betalande, alldenstund stiftens biskopar
påstodo, att man af gammalt ej derstädes gifvit mera, och erkebiskopen
med hans kapitel icke kunnat med laglig bevisning tvinga dem att
gifva mera. Den enligt hr Nils’ uppfattning alltför låga summan hade
emellertid af honom icke qvitterats annat än under förbehåll af att
påfven skall afgöra, huruvida det lemnade var tillräckligt. För egen
del ansåg han minskningen af beloppet innebära en lagkränkning och
en orätt mot påfvestolen, så mycket mera som lekmännen i de två
stiften fingo betala lika mycket som det gafs i de stift, i hvilka en
hel penning lemnades till Rom (DS nr 22322).
Då vi icke ega ringaste anledning att betvifla riktigheten af hr
Nils’ uppgifter, måste vi inför en senare urkund, från år 1350, lika
trovärdig som den förra, 2 komma till den åsigt, att trots allt beroende
af påfvestolen, en fortgående emancipering från eller rättare
nedsättning af hans kraf egde rum. Der heter det, att de bönder, som odla
och så sina åkrar om året, gifva för sig och sin familj en hel penning
i Uppland och Gestrikland, i de andra stiften allenast en half; de
som icke odla eller så gifva ingenting och voro Helsingar, Ångermän
och Jämtar alldeles fritagna från denna skatt (DS nr 4645).
1 Arwidsson, Handlingar till upplysning af Finlands häfder del 2 s. 215.
1 Ett notariatsintyg om förhandlingarna mellan påfliga sändebudet Johannes
Guilaberti och Uppsala domkapitel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
