Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
290 HUFVUDTIONDE.
marken, och deraf torde vi få draga den slutsatsen, att i detta afseende
öfverensstämmelse funnits mellan Vestergötlands lag och den som
gällde i Viken. Hufvudtionden i anledning af dödssynds föröfvande
har en motsvarighet i dennes förekomst i den isländska
äktenskapsrätten. Deremot saknas i Norge all motsvarighet till hufvudtiondens
erläggande vid kyrkoinvigning, under det å andra sidan det norska
bruket att gifva tionde som gåfva på dödsbädden nästan alls icke visar
sig i Vestergötlands lag. Om detta bruk finnas emellertid ganska
bestämda antydningar i lagarne för Uppland, Vestmanland,
Södermanland och Gotland.
Hufvudtionden var äldre än tionden af afkastningen. Den förra
måste hafva blifvit en laglig börda i Sverige och Norge redan under
1000-talet, kanske redan på k. Olof Tryggvasons tid. När mot slutet
af samma århundrade eller i början af det följande tionde af
afkastningen infördes, synes denna senare i vestra Norge, i Svealand och
på Gotland hafva utträngt hufvudtionden. I Viken, i de norska
Upplanden, i Vestergötland och kanske äfven till en tid i Östergötland
förstod presterskapet att åt båda slagen af tionde bereda laglig giltighet.
Kardinal Nicolaus af Albano synes såväl i Sverige som i Norge hafva
organiserat den till en votivgåfva nedsjunkna hufvudtionden till en
tiundargjöf (tiondegåfva), som i lagarne sedermera omtalas som en
privilegierad gåfva på dödsbädden.
Hufvudtionden synes allraförst hafva uppkommit som gåfva vid
en kyrkas invigning, då man vid kyrkans upprättande i det nyss från
hedendomen eröfrade landet behöfde bilda en fond för kyrkans och
presterskapets underhåll. Först senare gjordes bördan ständig, så att
enhvar måste erlägga hufvudtionde en gång i lifvet, äfvensom enhvar,
som genom en dödssynd uteslutit sig ur kyrkans gemenskap, måste
genom hufvudtiondes erläggande köpa sig rätt att på nytt inträda deri.
Förmodligen kom krafvet på hufvudtionde öfver från den angelsaksiska
kyrkan, ehuru der af densamma endast finnes ett enstaka spår.
Stadsborne synas hafva velat undandraga sig hufvudtionden.
Åtminstone finnes det bref af åren 1412 och 1509, som ålägga borgarne
i Lödöse att fortfarande erlägga hufvudtionde, som i dessa bref säges
tillkomma biskopen. Den hufvudtionde, som erlades vid en kyrkas
vigning delades jämnt mellan biskopen, kyrkan och presten.
Hufvudtionden afskaffades i Sverige vid reformationen. Med
anledning af den oro, som dels beslutade, dels tillämnade, dels befarade
ändringar framkallade, utfärdade k. Gustaf år 1527 ett bref, i hvilket
han förklarar det ingalunda vara hans afsigt att afskaffa qvicktionde,
likstod, brudpenningar, altaresmör och dylikt, som sockenprester pläga
lefva af, men väl vore den tionde förbuden, som kallas hufvudtionde
i somliga orter och bestod deri, att presten går in i bohaget efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
