Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
294 OFFER TILL KYRKOHERDEN.
samhet; en tredjedel af sädestionden och hela qvicktionden tillföllo
sockenpresten. De öfriga afgifterna voro till en del betalning för
tjensteförrättningar, af hvilka fungerandet vid bröllopp, gift qvinnas
och barnaföderskors införande i kyrkan, begrafning samt nattvardens
utdelning voro föremål för särskilda stadganden. Att här ingå i
detaljer rörande dessa afgifter, synes mig öfverflödigt.
Utöfver dem och de inkomster, som tionden beredde samt den
afgift, som erlades af de personer, hvilka voro för fattige att tionda,
voro församlingsborne skyldige att tid efter annan gifva sin
själaherde offer. I landets olika delar rådde med afseende på dem olika
sed. Rörande dem liksom de nyss anförda afgifterna förekomma
stadganden i landskapslagarnas kyrkobalkar. Utförliga uppgifter finnas
äfven i det redan citerade brefvet af år 1297 rörande
tiondeförhållandena i Helsingland, För att gifva ett begrepp om dessa ålagor
må de der förekommande bestämmelserna meddelas. Vid
bröllopsmessa lemne presten åt dem, som skola välsignas, oblatet (oblacio,
d. v. s. nattvarden) och ljus, hvarför han har att mottaga två alnar
lärft. Dagen efter brölloppet gifver hustrun vid inledningen åt presten
en aln lärft, en hustru, som inledes efter barnsbörd erlägger för ljus
och oblat två alnar lärft och mat, som kallas altaresbröd, hvars mått
bestämmes efter hvars och ens godtycke. Fem gånger om året skola
husfadern och husmodern begå nattvarden (facere oblacionem), vid jul,
jungfru Marias reningsfest, påsk, alla helgonsdag och kyrkans
vigningsdag, vid hvilka tillfällen gifves dem oblaten (oblacio) och de gifva
presten två alnar lärft. Af alle öfrige, som gå till nattvarden
(communicandi) påskdagen, gifves presten allenast den dagen en penning eller
varor af motsvarande värde, men långfredagen gåfvo de, åt hvilka
han utdelar oblaten, efter godtfinnande. I afgift kallad male ger hvar
legokarl åt presten två alnar lärft, hvar legoqvinna en och en
tredjedels aln; om son eller dotter tagit tjenst utom hemmet för mera än
ett år, betala de full male, annars icke. Matskott eller öfverlemnande
af matvaror, bestående af ett bröd med dertill hörande mat, lef och
lefs sofvel, gifves tre gånger om året. För enhvar som aflidit, hålles
tre messor, en begrafningsdagen, en på veckodagen, en på
månadsdagen, vid hvilka messor presten gifver dem som hafva vård om den
döde oblaten, hvarför han hvar och en af de tre messodagarne erhåller
sex alnar lärft och tre gånger lef och lefs sofvel; årsminne af den
döde är man icke skyldig att fira (DS nr 1202). 1 Matskottet eller
1 Uttrycken i brefvet äro på ett par ställen något oklara på grund af den dubbla
betydelse, i hvilka ordet oblacio förekommer. Oblacio betecknar nattvarden,
såsom ett församlingens tackoffer och har som qvarlefva af detta språkbruk i
vårt språk (likasom i andra) ordet oblat fått betydelse af hostia eller
nattvardsbrödet, det enda af nattvarden som under större delen af medeltiden kom
församlingens medlemmar till del. Att uttrycket oblacionem facere kan sägas om
församlingen, såsom här ofvan, framgår otvetydigt af flere yttranden i utlandets äldre
liturgiska litteratur. Jfr t. ex. Scudamore’s uppsats i Smiths och Cheethams
Dictionary of Christian antiquåities.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
