Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 6. Lapparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skogsmenniskorna, som på svenska kallas Lappar’ (homines silvestres et vagos
vulgariter dictos Lappa, DS nr 2676) samt (år 1340) om den
landsände af vårt rike, som ligger vid Helsingland och Ångermanland och
benämnes Lappmark’ (DS nr 3473).
Jakob Ziegler gifver följande beskrifning af Lapparne.[1]
»Lappland har fått sitt namn efter folket, som bor der. Tyskarne
kalla Lappar dem som tala och göra sådant, som icke passar för de
närvarande förhållandena d. v. s. sådane, som Romarne kalla inepti.
Lapparne äro af medelmåttig storlek och så rörlig kropp, att de,
omgjordade med koger och båge, kunna taga hopp på en aln. De kämpa
till fots beväpnade med bågar. Från gossåren öfva de sig i skjutning
med båge. Lapparne ge icke mat åt en gosse förr än hans pil träffat
målet. Deras kläder äro åtsittande och afpassade efter hela kroppen,
så att de icke äro hinderliga. Vintertiden bära de hela hudar af själar
eller björnar, konstfärdigt beredde. Hudarne äro tillknutna öfver
hufvudet, så att bara ögonen synas, och är hela kroppen skyld eller
liksom insydd i en säck, blott med den skilnad, att kläderna, afpassade
efter lemmarne, äro beqväma och icke pina. Förmodligen är det denna
drägt, som gifvit upphof till berättelsen, att Lapparne hafva liksom
djuren en luden kropp, hvilket en del berätta af okunnighet, andre af
begär att öfverdrifva hvad de erfarit om aflägsna land.»
»På detta sätt skyddade genom sin konstfärdighet och idoghet
fördraga Lapparne i det fria vintern, nordanvinden och klimatets oblidhet.
Hus hafva de icke, utan ett slags tält, och de byta ofta om bostäder.
De sysselsätta sig mycket med jagt, och villebråd finnes i sådan
myckenhet, att det träffas öfverallt. En qvinna får ej gå ut ur tältet genom
samma dörr, genom hvilken mannen den dagen gått på jagt, ej heller
får hon med handen vidröra jagtbytet, utan mannen räcker henne på
ett spett hennes andel af köttet.»
ȁkerbruk idka de icke. Ormar finnas icke i deras land, deremot
stora och stickande myggor. Fisk fångas i stor ymnighet och häraf
lefva de såsom Iktyofagerne i Etiopien och såsom desse i följd af stor
hetta, så koka och pulvrisera Lapparne fisken för köldens skuld. Så
mycket hafva de dock qvar af sin fångst, att de förvara en hel mängd
och föra den till grannlanden, till Norrbotten och Hvita Ryssland. De
hafva fartyg, i hvilka de olika delarne ej sammanhållas af spikar, utan
af senor och vidjor. På dessa färdas de utför de strida elfvarne i
Lapplands bergstrakter, om sommaren nakne, för att i händelse af fara kunna
rädda sig genom simning och ur skeppsbrottet rädda sina varor.»
»Någre idka handverk och brodera så, att det är en lust, och
bereda kläder med inväfdt guld och silfver. De som uppfunnit något
till slöjdens främjande eller som upptagit något, som man fått från
utlandet, åtnjuta allmän heder; de begåfvas nämligen med en klädnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
