Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 6. Lapparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hvilken är inväfdt ett prof på deras konst, och detta bevaras i
familjen till ett vittnesbörd för framtiden. Farkoster, kärl och alla
husgeråd arbeta de bra och utföra till grannarne. De drifva handel medels
byte och mot penningar, blott genom ömsesidigt samtycke, utan allt
samtal, icke på grund af klen begåfning eller ohyfsade seder, utan
emedan de hafva ett eget språk, som grannarne icke förstå.»
»Lapparne äro ett dugtigt folk, voro länge frie, ehuru utsatte för
anfall af Norrmännen, men slutligen underkastade de sig Sverige och
består deras skatt i dyrbart pelsverk. De välja på egen hand en
höfding, som de kalla konung, och det är den svenske konungen, som
ger honom makt att styra. Han bär röda kläder. Lapparne komma
till Sverige för att få dom i tvifvelaktiga mål.
»Under resor gå de aldrig in i ett härberge eller under tak, utan
tillbringa nätterna i det fria. Hästar hafva de icke, men i stället
tämja de ett vilddjur, som de kalla ren, stort som en mulåsna, med
en hårbeklädnad som liknar åsnans, två klöfvar och horn, greniga som
hjortens, men längre och med färre grenar. Renen bär icke en
ryttare på ryggen, men spännes för ett åkdon och kan på 24 timmar
tillryggalägga en väglängd af 150,000 steg, hvilket på deras språk
kallas att tre gånger skifta horisont d. v. s. tre gånger nå det mål,
som de på långt håll sett stå ytterst, hvilket är ett säkert vittnesbörd
såväl om stor snabbhet som om styrkan hos djuret, som kan löpa en
så lång sträcka, ehuru det äfven någon gång betar. Denna
omständighet torde äfven forntidens författare hafva känt, ehuru endast genom
ett dunkelt och osäkert rykte; de säga nämligen att en del Skyter
rida på hjortar.»
»Lappen är genom arf från förfäderne afgudadyrkare och efter det
lefvande väsen, som han på morgonen vid utgåendet möter, dömer
han om dagens tilldragelser och dyrkar den dagen det väsendet.
Stenstoder uppresta på bergen hafva de ock till gudar, de ingå äktenskap
och söka dervid järtecken med eld och flinta. De äro mycket
verksamme besvärjare. De knyta på en rem tre knutar; när de lösa en,
framkalla de dräglig vind, lösa de äfven den andra, blir vinden häftigare,
löses äfven den tredje, framkalla de en verklig storm. Denna konst
använda de efter behag mot sjömännen; allt efter som de vilja gynna
dem eller icke, häjda eller uppröra de flod och haf. De göra ock
af bly fingerlånga trollskott, hvilka de afskjuta på huru långt håll
som helst mot dem, på hvilka de vilja hämnas. Den träffade får en
svår bulnad på benet eller armen och dör inom tre dagar af häftig
värk.»
»Solen går ned i dessa trakter och då råder en oafbruten natt
genom nästan tre vintermånader, under hvilka de icke hafva något
annat ljus än skymning, som väl är klar, ungefär som månsken, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
