Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 6. Lapparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spelar vid Lapparnes heliga handlingar. De drucko, säger Olaus Magni,
vilddjurens blod, för att förvissa sig om jagtlycka. Hvad Ziegler
berättar om qvinnornas afskiljande från jagten och jagtbytet stadfästes
af senare författare; från de flesta offerhandlingar var, enligt desse,
qvinnan likaledes utestängd.
Med de på bergen uppresta stenstoderna, som Lapparne tillbådo
(jfr s. 301), menas tydligen de s. k. seiter eller storjunkare, som ända
in i senaste tid varit föremål för vidskeplig vördnad, trästycken eller
stenar af egendomlig form, hvilka
dock i de allra flesta fall icke ens
för den lifligaste fantasi te bilden
af något lefvande. En seite, hvars
öfversta del bearbetats, så att den
fått form af ett djurhufvud, är här
afbildad fig. 132; han införlifvades
redan under 1600-talet med Statens
Historiska Museum. Enligt Olaus
Magni[1] egnade Lapparne sin dyrkan
äfven åt ett stycke rödt tyg, som
var fäst på en stång. Att rödt var
en helig färg visar sig äfven af senare iakttagares uppgifter.
![]() |
132. Lappsk seite. |
![]() |
133. Hufvudet af samma seite.[2] |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>