Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 6. Lapparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken man gjorde sig kläder, köttet, som var synnerligen välsmakande,
benen, hofvarne, hornen, håret och senorna, hvilka, bland annat,
bereddes till tråd. Antalet renar, som en enskild Lapp egde, kunde
variera mellan 10 och 500; åtminstone efter nyare tiders erfarenhet
äro dessa siffror mycket för låga.[1] Renen, egendomlig för
Lappmarken, väckte ett visst uppseende och man sökte förflytta honom
till andra land. Hr Sten Sture d. y. skickade sex renar åtföljde af
fyra Lappar (två män och två qvinnor) till hertig Fredrik i Holstein,
k. Gustaf skickade 5 renhanar och 5 honor till Preussen, men dessa
försök misslyckades.
Zieglers uppgift, att Lapparne förstode att i sina kläder inväfva
guld och silfver, torde icke vara fullt riktig, ty Lapparnes färdighet
i väfnadskonsten, är ej stor, torde förr hafva varit ännu mindre.
Sannolikt menar han det lappska bruket att pryda tyger, läder o. s. v. med
i olika mönster påsydda tenntrådar. Kärlek för de ädla, glänsande
metallerna saknas visserligen icke hos Lapparne, men hvad de i sådan
väg besitta, plägar vara köpt från handverkarne i städerna.
Deras trollkunnighet omtalas vidlyftigt af Olaus Magni. De kunde
icke blott genom sina konster framkalla vind, från den mest
gynnsamma bris till den vildaste storm, de voro äfven i stånd att i en
handvändning sätta sig i beröring med personer, som befunno sig på långt
afstånd. Om någon var orolig rörande en frånvarandes öde, kunde
han vända sig till en Finne eller en Lapp, hvilken det dock var nödigt
att lemna något, som tillhörde den bortavarande. Lappen gick jämte
en följeslage in i ett ensamt rum, der han icke på något vilkor fick
störas. Han lade derinne en groda af koppar eller en orm på ett städ
och slog derpå ett visst antal slag, mumlande några ord, föll derefter
i ett ekstatiskt tillstånd och låg utsträckt på marken som en död. När
han vaknade kunde han icke blott berätta om den frånvarande, utan
ock förevisa en knif, en ring eller något annat föremål, som han
mottagit af honom.[2]
Enligt samma författare dyrkade Lapparne solen och månen. Dessa
himlakroppars dyrkan är allmän, men i den höga Norden måste en
sådan tillbedjan vara nödvändigare än annorstädes. Låt vara att i
Södern vexlingen mellan de tider, som beherrskas af solen och af
månen, är af stor betydelse för det menskliga lifvet och visa dess
beroende af de makter, som beherrska verlden, huru mycket mera
måste icke detta hafva varit händelsen i trakter, der tidtals natt och
dag icke räknas efter timmar, utan efter veckor! Berättelser från
senare tid omtala den stora betydelse blodet spelat och kanske ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
