- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Första delen /
307

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 6. Lapparne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den förste, som efter denna tid — ett drygt sekel senare — med
allvar tog sig af missionsverket i Lappland var k. Gustaf, som ansåg
att klostrens inbyggare der kunde få ett lämpligt verksamhetsfält. När
han började vidtaga anordningar i sådant syfte är icke bekant. Men
år 1524 skrifver biskop Brask till bröderne i Vadstena, att de icke
behöfde lyssna till talet om den fara Lapparne och andre utländingar
lupo; det vore bättre att tänka på de faror som hotade på närmare
håll, ’ty den ordnade kärleken begynner med sig sjelf.’ Det oaktadt
finnes i klostrets minnesbok antecknadt för år 1525: den 10 oktober
utgick på k. Gustafs befallning broder Bengt Petersson för att värfva
Lapparne för kristendomen. Den 5 juni 1526 fick han konungens pass
för att i Norrbotten kristna de fattige Lappar och andre den
landsändans inbyggare samt, om möjligt, der upprätta en skola ’för
Lapparnes skuld och andra flere goda barns.’[1]

Det statsrättsliga förhållandet mellan Sverige och Lapparne var i
början helt löst. Liksom Norrmännen, ansågo sig Svenskarne ega rätt
att hemta fördel från det främmande, hedna folket. Med detta afslöts
inga traktater, utan gjordes mot detsamma gällande den starkares rätt,
deremot kunde traktater komma i fråga med grannlanden Norge och
Ryssland, för att åvägabringa öfverenskommelser rörande hvartdera
rikets anspråk på fördelar i Lappmarken. År 1016 förklarades från
norsk sida, att gränsen mellan Sverige och Norge från Edaskog följde
Kölen ända upp till Finnmarken. Genom gränshandlingen af år 1273
förklarades ock det svenska Lappland icke vara norskt. Genom en
traktat af år 1323 bestämdes gränslinien mellan det svenska Finland
och Ryssarnes område i riktning mot Ishafvet, hvarigenom allt landet
kring den Bottniska viken förklarades tillhöra Sverige.[2]

För de äldre tiderna känna vi Norges förhållanden bättre än Sveriges
och det är derföre af intresse att se, i hvilket förhållande man från
norsk sida trädde till Lapparne, som i vester om Kölen kallades Finnar.
Utförliga upplysningar härom lemnas oss i Egilssagan (kap. 8—10,
14—16).

En mäktig bonde i Hålogoland Brynjulf anslöt sig till den
segerrike konung Harald hårfager, blef hans ländeman och fick af konungen
’finnfärd, konungssysla på fjället och finnköp.’ Brynjulf dog och
öfvergingo, med konungens begifvande, alla hans befattningar och förmoner


[1] Granlund, K. Gustaf I:s registratur 3 s. 167. Anjou (Svenska kyrkoreformationens
historia
s. 156) och efter honom Vahl (s. 87) göra Vadstena-diariets missionär och
det kongl. passets till två olika personer. Namnet är emellertid å båda ställena
detsamma och finnes således ingen anledning att tänka på olika personer, så mycket
mindre som år 1524 ej synes hafva funnits i klostret mera än en Bengt. Bengt
Petersson hade varit kanik i Skara och ingick i klostret år 1517, ’en lärd, mogen
och from man’, säger diariet.
[2] Om de två gränsregleringarna af åren 1273 och 1323, jfr O. S. Rydbergs
utredning i Sveriges traktater med främmande makter del 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 4 11:11:13 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/1/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free