Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 6. Lapparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De män, som från svensk sida drefvo köpenskap i Lappmarken,
der uppburo skatt och redovisade densamma för konungen, kallades
Birkarlar. På grund af en anteckning från 1600-talet antager Porthan,[1]
att Birkarlarnes rättigheter och skyldigheter gent emot Lapparne blifvit
af konung Magnus Ladulås stadgade år 1277 samt att Birkarlarnes
namn uppkommit derigenom, att de ursprungligen voro hemma i
Birkala socken i Satagunda.
Birkarlarnes rättigheter omtalas år 1328 såsom af gammalt
erkända, men några dem rörande handlingar af äldre datum äro icke
kända. O. S. Rydberg anser det dock troligt,[2] att någon handling
rörande förhållandena i norra Sverige af år 1277 verkligen funnits,
men då man icke kan säga mera om ett sådant kungabref än att dess
tillvara är möjlig, är det naturligtvis lönlös möda att företaga några
försök att utreda dess innehåll. Att detta bref, om det funnits, handlat
om Birkarlarne är möjligt, men bevisligt är det icke genom en
uppgift, som är flere århundrade senare. Det är derföre det klokaste, att
icke vidare eller åtminstone endast i förbigående nämna året 1277 i
sammanhang med Birkarla-institutionen.
Jag uttalar icke denna betänklighet, emedan jag anser årtalet hafva
utseende af att vara för tidigt. Det synes mig snarare vara väl sent.
Det vore — jag kan icke finna annat — helt besynnerligt, om
Helsingarne, hvilkas bygd redan i heden tid sträckte sig utöfver
Helsingland, Medelpad och Ångermanland och inom detta område alls icke
var obetydlig, till och med sträckte sig ännu något längre åt norr,
ej skulle hafva trädt i några förhållanden till sina nomadiske grannar
i norr. Det finnes till och med bestämda bevis för en beröring mellan
Svenskarne och dessa nordliga trakter. Så har man t. ex. i Stensele
lappmark funnit ett svärd, hvars väl arbetade parerstång gör det nödigt
att hänföra det till slutet af den tidigare jernåldern.[3] Antingen har
någon svensk man under ett härnadståg i denna nordliga trakt förlorat
sitt svärd och då sannolikt äfven lifvet, eller ock har det på fredlig
väg, men således ändock i följd af beröring mellan de skilda folken,
kommit dit upp. I Vesterbotten finnas å bergshöjder, fullkomligt
oberoende af den nuvarande bygdens boplatser, stenrösen, hvilka
sannolikt äro lappska, åtminstone icke torde vara svenska. I dessa rösen
har man, efter fullkomligt trovärdiga uppgifter, funnit s. k. ovala
spännbucklor, hvilka deremot torde varit svenska.[4] De svenska
smyckena i de lappska grafvarna förutsätta nödvändigt beröringar mellan
folken. Om sådana funnits — och de måste hafva funnits, — synes
det mig föga sannolikt, att de maktegande i landet låtit dem
uteslutande bero af enskildes tilltag. Om förhållandena i Ångermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
