Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 6. Lapparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dubbla syftet att der sprida odling och utbreda kristendomen,[1] men
för hvart nybygge som anlades, inskränktes det område, inom hvilket
Lappen kunde på urgammalt sätt ströfva kring med sina renar. Den
konflikt, som härigenom uppkom, kunde icke undvikas: det
ociviliserade måste, till båtnad för det allmänna, vika för civilisationen.
Om en konflikt var oundviklig, kunde den dock mildras och det
är uppenbart, att regeringen ville bereda ’de fattige Lappar’ all möjlig
lindring. Vid ett rådsmöte år 1328 inskärptes, att ingen fick hindra
Lapparne i deras jagt eller birkarlarne i deras handelsresor (DS nr
2676). År 1424 förböds att rifva och slita af de fattige Lappar eller
draga deras renar och ökor (akjor) i skjutsfärd utan egarnes goda
minne. Birkarlarne uppeggades till barmhertighet genom det samma
år gifna stadgandet, att den som räddade en nödställd Lapp genom att
gifva honom hvad han till sitt uppehälle behöfde, skulle ’hafva’ honom
i tre års tid, hvarefter han åter tillföll egaren. En särskild Lappfogde
tillsattes, som skulle se till, att rätt vederfors Lappar och birkarlar.
Men äfven de bästa förordningar förslå intet, ty de kunna öfverskridas.
Det var naturligtvis svårt eller omöjligt att i en så aflägsen landsände
utöfva en verksam kontroll, men om klagomål kommo till konungen
lemnades de icke å sidan: k. Gustaf afsatte år 1531 en lappfogde
emedan han handlat illa mot Lapparne.[2]
Icke alla Lappmarker voro upplåtna åt birkarlar. Undantagne
voro Lapparne i Ångermanland och Ume elfs område och de kallades
på grund deraf konungslappar,[3] det ser äfven ut, som om
konungslappar funnits i Finland. Birkarlarne ’egde’ deremot Lapparne i Norr-
och Vesterbotten och synas hafva utgjort två skilda grupper, af hvilka
den ena höll sig till Lule- och Pite-områdena, den andre till Torne.
Såväl i den flere gånger citerade Undervisning om rikets ränta som i
särskilda handlingar göres åtminstone med afseende på skattens
erläggande en sådan gruppering. I nämnda Undervisning förekommer i den
afdelning, som behandlar de finska angelägenheterna, icke ett ord hvarken
om Lappar eller Birkarlar.
Området för Birkarlarnes resor var icke inskränkt till den svenska
delen af Lappmarken. Liksom Torulf, såsom nyss berättades, sträckte
sina färder utöfver det norska området, så gingo äfven de svenske
birkarlarne längre, och detta regelbundet, så att häfden bildade en
rättsgrund. Mot slutet af 1400-talet klagade ’menige birkarlar, som bygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
