Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 7. Svenskar utom Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för hemmet visa de estländske Svenskarne såväl genom bevarandet af
sin nationalitet som derigenom att de icke glömt det gamla
moderlandet på andra sidan Östersjön. De äldre minnena hafva dervid
visat sig starkare än de senare, ty den tid, då svensk politik och
vapenbragd hade lagt Estland under Sveriges krona, blef för Svenskarne
derstädes i viss mon en förtryckets tid. Under det svenska
regementets tid blef emellertid förbindelsen med moderlandet lifligare och
svenskheten kunde derigenom stärkas.
När och under hvilka omständigheter fingo dessa orter, Runö, Ösel,
Södra Wiek, Dagö, Worms, Nuckö, delar af Lifland, Harrien, Jerwen,
Virland och Ingermanland, sin svenska befolkning? Meningarna hafva
varit af olika slag. Munch antog, att hon var en qvarlefva från den
tid, då de germanske stammarne österifrån ryckte fram mot norden,
andre hafva trott på en utvandring från Sverige samtidigt med den
rörekska koloniseringen i Ryssland, andre finna en senare invandring
sannolikare. Svenskarne sjelfve hafva icke bevarat hogkomsten af den
tid då de kommo öfver, men berätta deremot mycket om de
ursprungliga hemmens läge — Dalarne, Örebro, Uppsala, Roslagen, Finland.
Dock äro sägnerna, som lemna dessa uppgifter, ingalunda vittnesgilla
och då berättelser, som kunna hafva bättre anspråk på trovärdighet,
alldeles saknas, kan man i denna fråga icke komma längre än till
sannolikhet.
Bland förrådet af svenska sägner och seder i Estland finnas
visserligen flere, som stå i sammanhang med heden tro och gudadyrkan,
men de bevisa intet för bosättningens tid, eftersom de äfven i Sverige
länge öfverlefvat hedendomens dagar, ja ännu förekomma
mångenstädes i vårt land. Det skulle förvåna mig, om icke en och annan
följt svenske utvandrare öfver till Amerika. Vigtigare är det, att en ö
finnes i Estland med svensk befolkning och med det ärevördiga namnet
Odensholm, — under förutsättning att namnformen är ursprunglig.
Den som bihang till Gutalagen förekommande Gutasagan berättar,
att i följd af hungersnöd — det skäl, som af gammalt vanligen
uppgifves för utvandringar — hade en del Gutar begifvit sig till en ö vid
Estland, som heter Dagaiþi, hvarest de slogo sig ned och anlade en
borg, som var synlig ännu vid den tid, då sagan skrefs. Der
förmådde de emellertid icke hålla sig, utan drogo uppför Düna genom
Ryssland ända till Grekland.
Huru mycken trovärdighet tillkommer denna berättelse är vanskligt
att afgöra, men hon är åtminstone af intresse som vittnesbörd derom
att å Gotland under 1200-talet lefde minnet af gammal svensk bygd
öster om hafvet.
Sedan svensk bygd blifvit bruten i Finland gick den svenska
samfärdseln åt öster regelbundet öfver Finska vikens nordsida. Då man
icke utan vidare bevis vågar antaga Munchs åsigt att svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
