Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KÖPMÄN. TYSKAR. 327
tidigt af fräjdade ätter i hansestäderna. Så t. ex. var det familjen
Greverade i Lübeck, som till der varande domkyrka skänkte det vackra
af Hans Memling målade altarskåpet. Om dessa Tyskars hemort lemnas
oss vinkar af ett och annat tillnamn: en och annan var från
Nederland, månge från Westfalen, andre från den södra Östersjökusten. Vi
få dock icke vara alltför snare med slutsatser i detta afseende, då det
mycket väl är möjligt, att mången icke kom till Sverige direkte från
den ursprungliga hemorten, utan från någon annan stad, i hvilken slägten
under en mellantid varit bosatt. Hvilket mäktigt inflytande det tyska
borgerskapet utöfvade i Sveriges större städer kunna vi finna af
följande förteckning å dem, som år 1420 innehade borgmästare- och
rådmansembeten i Stockholm: Johan Westfal, Ficke van der Oldenstadt,
Engleka Lörenberg, Johan Munter, Johan Wippenförd, Anders Wikaff,
Matias Heyse, Anders djäken, Willam Olafsson, Bengt Skalm, Englika
Zwarte, Peter Tröbo, Henrik Dingstede, Klas Braske, Klas Lörenberg,
Tideke Nyenborg, Kristofer von Dunsen, Alf von Misten, Ludvig
Durschede, Herman Rembeke och Bertil vam Hagen. Af dessa
tjugoen personer är det allenast en (Peter Tröbo), i hvilken vi kunna
med säkerhet helsa en svensk. Likväl föreskref k. Magnus
Erikssons stadslag, att halfva antalet af borgmästare och rådmän skulle
vara svenskar, hvilket närmare förklaras sålunda, att de skola vara
födde af svenske fäder, under det moderns börd var likgiltig. Det
är möjligt, att någre af de uppräknade, som bära tyska namn,
tillhörde slägter, som så länge vistats i Sverige, att de räknades som
Svenskar, men det synes vara vida troligare, att vi här se bevis på
ett betänkligt öfvergrepp från den tyska befolkningens sida.
Att sådana icke tillhörde omöjlighetens område, lär oss den af
Erik Benzelius efter en handskrift i Uppsala universitets bibliotek tryckta
berättelsen om det öfvervåld, som Tyskarne i Stockholm utöfvade år
1389. 1 I tolf år hade Tyskarne i Stockholm umgåtts med hemliga
planer att bringa sjutio svenske borgare om lifvet; de skola till och
med hafva yppat sin plan för k. Albrekt, men denne afstyrde utförandet.
Då konung Albrekt hade blifvit fånge och dermed det tyska väsendet
i Sverige hade lidit ett stort afbräck, bildade sig ett tyskt sällskap i
Stockholm, till en början bestående af 170 personer, som kallade sig
hättebröder och på allt sätt smädade och hånade de svenske borgarne,
hvarjämte de nattetid ströko fullt beväpnade omkring genom stadens
Jörgen Schilthoger, Henrik Schiphorst, Hans Segebaden, Didrik Sampe, Tideke
Skewing, Ulrik Soltaw, Tideke Stendal, Sven Suderland, Klaus Sweder, Evert Torn,
Godskalk van Tzewinghuse, Peter van Water, Peter van Werden, Jakob van der
Wese, Henrik och Lambert Westfal, Hans van Wickede, Anders Wikaff, Herman
Wille, Hans Winkel, Hans Wippenförd, Klaus Witte, Gotschalk Vormeskerke, Klaus
Wyse, Gerd Zodde, Gerd Zurbeke, Jap Zegenhorn, Henrik Zwinge, Otte van Örden.
Till denna lista skulle kunna fogas en annan upptagande tyska dopnamn utan
något tillnamn. För öfrigt må anmärkas, att möjligen en och annan af de här
uppräknade, var handverkare och icke köpman.
1 Monumenta historica vetera ecclesiæ sveogothicæ s. 62 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
