Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OPPOSITION MOT TYSKARNE. 329
rådet till en del samladt, förr än sextio män ryckte ut från slottet
och ställde sig på torget. Men det var för tidigt, de fingo vända om
och utkallades först när hela rådet var samladt och på samma gång
sändes bud till hättebröderne på gillestugan, att de genast skulle
infinna sig. Då kommo ock mer än tusen man, klädde i harnesk och
med sitt baner i spetsen och ställde upp sig vid kåken. En af
slottshöfdingarne begärde inträde på rådhuset och der upplästes en skrift,
innehållande namnen på de förnämste Svenskarne, hvilka utgåfvos för
att vara förrädare — så slarfvigt var skriften uppsatt, att hon upptog
namnet på en man, som året förut hade rymt till Gotland, och på
andre, som i fyra år hade varit döde — och på grund af denna
anklagelse blefvo Svenskarne utan någon tillstymmelse till ransakning,
förklarade fredlöse och man skyndade att gripa dem, hvar de än funnos;
till och med de, som hade tagit sin tillflykt till kyrkor och kloster, i
förlitande på den fridsrätt, som tillkom de heliga rummen, grepos och
fördes alla på rådhuset, der de måste utstå lidanden af hvarjehanda
slag. Fångarne fördes sedan till slottet, hvarest man använde tortyr.
Man sågade sönder dem med sågar gjorda af ekbräder, för att aftvinga
dem en bekännelse om förrädiska stämplingar. Dagen derefter brändes
tre af fångarne. De öfrige fördes natten till torsdagen öfver till
Käpplingeholmen. En prestman, som tillkallats att bereda dem till döden,
bedyrade fåfängt deras oskuld, de bundos inne i ett gammalt hus och
detta antändes.
Denna tilldragelse tillhör en af de olyckligaste skedena i vår
historia, en tid, då ordningen allmänt fått vika för våldet och
maktbegäret. Vi få derföre icke från detta odåd sluta till det förhållande
som under en mera normal period rådde mellan Svenskar och Tyskar.
Att dock mellan dem fanns en spänning samt att det svenska
borgerskapet, ju mer politiken blef fosterländsk, sällade sig till det
parti, som ville utestänga unionskonungarne från Sverige, veta vi,
äfvensom att Svenskarne begagnade sig af den höga stämning, som
herrskade efter det segern öfver Danskarne vunnits å Brunkes berg,
för att gifva dödsstöten åt det tyska väldet i städerna. 1 Söndagen
efter slaget (som hade stått på torsdagen) kommo Stockholms borgare
samt ombud från flere andra städer och allmoge från alla rikets
landskap inför det i Stockholm samlade riksrådet och framhöllo de stora
förfång och försmädelser, som Sveriges rike i lång tid haft deraf, att
hälften i rådet skulle utgöras af Tyskar, 2 hvilket länge och ofta vållat
1 I uppsatsen om ’Danske kong Christierns [den förstes] handel, tryckt i Handlingar
rörande Skandinaviens historia del 5 heter det (s. 15) om embetena i Stockholm:
myntmåästare-embetet har en tysk, stora tulldömet har en tysk, lilla tullen har en
tysk, vårdskrifvaredömet har en tysk, tomtöre har en tysk, så att svenske män
fingo intet annat embete hafva än vara bödel och dödgräfvare.»
2 I en del småstäder var det helt visst omöjligt att få hälften af rådet tyskt. Enligt
stadslagen skulle de tyska platser, som ej kunde fyllas, intagas af Svenskar, men
luckor bland Svenskarne fingo ej fyllas med Tyskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
