Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
330 1471 ÅRS REVOLUTION.
stor tvedrägt, ovilja och förderf. Då man icke kunde finna, att någon
stad borde vara förpligtad att hafva två tungomål, ville man nu hafva
en ändring och derest icke riksrådet ville genast anordna en sådan,
skulle det icke vidare kunna förvänta sig någon hjelp af menige män,
som i sådant fall nog skulle veta att på egen hand drifva sin vilje
igenom. Riksrådet hörsammade uppmaningen och utfärdade påbudet,
att hädanefter skulle till borgmästare, rådmän samt stadens vigtigare
embetsmän ingen annan tagas än den som var af svensk börd och
hade egendom i staden.
Att döma efter de i Stockholms jordebok förekommande
anteckningarna, rådde den tiden i Stockholm stor oreda. Tjenstgörande
borgmästare voro från den 1 maj 1471 hrr Ludvig Westman och Klas Wise.
Den senare torde hafva varit tysk, ty han förekommer icke som
borgmästare efter den dag, då slaget stod. Under tiden derifrån och till
nästa Valborgsmessa suto vanligen som borgmästare hrr Nils Persson
och Magnus Eriksson; i stället för dem förekommo ibland hr Ludvig
Westman (som således trots sitt tyskt klingande namn torde hafva
varit af svensk börd) och hr Johan Svensson. 1
Man kan säga, att med år 1471 afslutas det första skedet 2 i de
svenska städernas historia. Under ett mäktigt tyskt inflytande hade
de begynnt sin verksamhet och förkofrats. Nu ansågo de sig mäktiga
nog att fortgå på egen hand. Tiden var dock icke synnerligen gynnsam
för utbildandet af det nya skicket. Medeltidens slutperiod var så
upptagen af oro och strider, att handeln långa tider måste ligga nere.
Först sedan k. Gustafs kraftiga regemente bragt lugn och ordning i
landet, blef en verklig blomstring å svensk botten möjlig.
I de tyska städerna hade tidigt utbildat sig en mäktig och ansedd
aristokrati, sammansatt af olika element, men likväl genom
gemensamma intressen sammanhållen till ett helt, som länge visste att
upprätthålla sin värdighet och sina förmoner, gent emot alla dem, som i
känslan på en gång af en underordnad ställning samt af kraft att lyfta
sig, sökte vinna allt större inflytande. De betraktade sig som
vederlikar till adeln och trädde vanligen i nära beröring med denna. I
början af 1300-talet kom till kejsar Henrik VII en beskickning från
Strassburg, som sade sig vara sänd af ’Strassburgs herrar’, hvilket å
kejsarens sida framkallade den upplysning, att Strassburgs herre var
ingen annan än han och att Strassburgs råd voro hans tjenare. Vid
samma tid skydde man icke att säga i Köln, att en konungadotter
kunde få en sämre lott än blifva en rik köpmansfru i Köln. 3 Denna
aristokrati hade tillvällat sig uteslutande rätt att bilda rådet i
staden.
1 K. Kristian II tillsatte två tyska borgmästare i Stockholm, hvilket står väl
samman med hans bemödande att krossa de svenska nationalitetssträfvandena.
2 Tiden före det tyska inflytandet räknar jag allenast som en förberedelsens period.
3 Schmoller, Strassburg zur Zeit der Zunftkämpfe s. 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
