Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BORGARESIGILL. 331
De svenska städerna kunna icke uppvisa lika myndiga patricier.
Men icke alldeles torde den tyska stadsaristokraten hos oss hafva saknat
representanter. Åtminstone finna vi under 1200- och 1300-talen
borgare, som förde adlig sköld. Två exempel förtjena här anföras. Fig.
134 visar ett sigill, som år 1320 begagnades af en borgare, som hette
Henrik Söndag; de handlingar, i hvilka han omtalas, antyda, att han
måtte hafva varit en förmögen man, men gifva icke vid handen, att
han hunnit någon högre värdighet inom samhället. Att han icke tänkte
ringa om sig och sin ätt, kunna vi sluta deraf, att han insatte fyra
döttrar i sankt Klaras kloster, som var en ganska aristokratisk stiftelse,
i hvilken vid denna tid k. Magnus ladulås’ dotter ännu lefde. Fig.
135 visar det sigill, som borgmästaren i Stockholm Henrik Borkardsson
använde år 1341. Som ett tredje exempel må anföras fig. 137, ett
sigill användt år 1305 af
rådmannen Hemming Susanneson i
Linköping. Här se vi visserligen
icke något adligt sköldemärke, SL
men redan den omständigheten RI”
att Hemming valt den spetsigt &
ovala formen för sitt sigill, 1 synes
antyda, att han ville göra sig
bemärkt.
Eljes nöjde sig vanligen
borgaren, äfven den rike och
förnäme, med att sätta ett bomärke
i sitt sigill, hvilket onekligen
hade en praktisk fördel, eftersom
det ålåg hvar borgare att å all
sin egendom anbringa sitt märke.
Som prof meddelar jag här fyra.
Fig. 138 visar det äldsta svenska
borgaresigill, som blifvit till vår
tid bevaradt; det användes år 1297 af en köpman Johan Skule i
Vesterås, som i det bref, under hvilket sigillet hänger, hedras med
herre-titel och således antagligen var borgmästare. Fig. 139 visar ett
sigill af år 1332, som användes af en borgare i Linköping, fig. 140
Borgerliga sigill.
1 Denna form plägade annars icke användas annat än af andlige och af damer.
Fig. 134—137. Efter original i svenska riksarkivet. — Fig. 134. Si[gillum]
Hinrici Sunedach. Delad sköld; i öfre fältet, som är rutadt, ett liggande hjorthorn. Samme
man begagnade senare ett rundt sigill med samma sköldemärke, blott med den skilnad
att sköldens nedre del är mörk och att hornet i öfre fältet vänder taggarne åt venster.
— Fig. 135. S[igillum] Hinrici [filii Borcha]rdi. En sparre omgifven af tre hjul. —
Fig. 136. S[igillum] Enghe[elb]er[ti a]lbi, Engelbert hvites sigill. I skölden tre i fältets
midt förenade blad. Öfver skölden ett bomärke. Engelbert var borgare i Stockholm.
— Fig. 137. S[igillum] Hæming[i S]usanne. Den hel. Olof med spira och yxa samt
bok(?). — Jfr B. E. Hildebrand, Svenska sigiller från medeltiden, band 1, serie 3,
fig. 734, 744 och 731.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
