Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I DE TYSKA STÄDERNA. 339
nisterne från Frisland, Vestfalen och Flandern, som utgjorde stadens
tidigaste befolkning, voro frie män; landets egne ofrie bebyggare af
slavisk börd fingo i allmänhet slå sig ned på ett ganska stort afstånd
från staden. Äfven om handverkarne icke från början hade varit frie,
måste de hafva blifvit det på grund af Fredrik barbarossas privilegier
af år 1188, så snart de ett år hade vistats i staden, men det visar sig
tydligt, att någon ofri handverkare knappast någonsin förekom.
Mellan köpmännen och handverkarne fanns dock ända från stadens
tidigaste period den skilnad, att de senare icke kunde väljas in i rådet,
icke ens de, som småningom blifvit förmögne och sedan de upphört
med handverket, lefde på de genom detta förvärfvade penningarne.
Dermed voro de dock icke uteslutne från allt deltagande i stadens
ärenden. Hvarje handverkare, som var husegare, icke blott fick, utan
rent af måste taga del i den tre gånger om året förekommande stora
församling, som sysselsatte sig med arfs- och pantärenden samt med
stadens ’nödtorft’ i allmänhet. När rådet vid utomordentliga tillfällen
ville öfverlägga med menigheten, skulle det (antagligen redan sedan
början af 1200. -talet) till mötet kalla icke blott husegarne, utan äfven
handverkskorporationernas åldermän.
Sådan var handverkarnes ställning i Lübeck ända till nyaste tid
med undantag allenast af en kort period i början af 1400-talet.
De lägre klassernas sjelfkänsla hade i Lübeck, liksom i andra
tyska städer, väckt begäret efter ökadt inflytande. Äfven yttre
omständigheter bidrogo att väcka detta begär. De familjer, som blifvit
rika genom handel och i synnerhet de, som med begagnande af sina
ymniga tillgångar satt sig i besittning af räntor och jord, bildade
en mäktig aristokrati, sökté söndra sig från de öfrige borgarne och
vinna ett öfverväldigande inflytande i rådet samt buro vid alla
möjliga tillfällen sin rikedom till torgs. När kejsar Karl IV år 1375
tillbragte tio dagar i Lübeck, visade han dem mycken uppmärksamhet.
Fyra år senare förvärfvade de sig en fastare sammanhållning genom
att bilda det s. k. cirkel- eller junkerkompaniet. 1 Året förut hade de
köpmän, som handlade på Skåne och som gång efter annan funnit det
nödigt att uppträda i samverkan, slutit sig samman till en varaktig
korporation. Denna tid var stadens blomstringstid. Lübeck behöfde
icke af främmande konungar tigga förmoner, det kunde med bistånd
af hansan, hvars hufvud det var, Ted vapen i hand tilltvinga sig dem.
Efter ett bragdrikt krig hade Lübeck år 1370 i Stralsund slutit en
fördelaktig fred med Danmark. Till denna blomstring hade
handverkarne i betydlig mon bidragit, som mot slutet af 1300- och i början
af 1400-talet lade i dagen en kraft och betydenhet, som de seder-
1 Sällskapet fick det förra namnet på grund af dess utmärkande tecken, som var
cirkelformigt. Om dcetta sällskap jfr Wehrmanns uppsats om Das läbeckische
Patriziat i Hansische Geschichtsblätter för år 1872.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
