Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
340 HANDVERKARNE I LÜBECK.
mera aldrig hade. Likställde med de öfrige deri, att de deltogo i de
allmänna förhandlingarna samt deri att de deltogo i de härtåg, som
förvärfvade staden anseende och makt, underordnade deri, att de
icke fingo i sina korporationsförhållanden sköta sig efter eget behag,
utan i dem voro beroende af rådet, kunde de mista tålamodet, när
de som innehade makten, läto dem smaka sin underlägsenhet mer
än likställigheten. Andra städer föregingo med exempel. I
Braunschweig hade handverkare-embetena år 1374 afsatt och till en del
aflifvat det gamla rådet och i bref till embetena i de andra städerna
hade de uppmanat dem att följa exemplet. 1 Missnöje uppstod, när
rådet år 1374, då det var angeläget att blifva af med den skuld, som
vållats genom det danska kriget, pålade handverkarne dryga skatter.
Embetena bådo om lindring och en sådan beviljades dem, men det
dröjde icke länge förr än jäsningen framkallade uppror — i ett af dem
hade handverkarne fått till bundsförvanter någre holsteinske riddare
— likväl egde rådet kraft att qväsa dem. Slagtarne, som hade gått i
spetsen för de öfrige, miste en ansenlig del af sina rättigheter, och
samtlige handverkarne måste svärja rådet trohetsed. I början af det
följande århundradet fordrade rådet nya skatter. Då förklarade
embetena, år 1403, att de icke ville gå in på några förslag, derest de
icke befriades från den nyss nämnda extra trohetseden. Rådet gaf
efter i denna punkt, men det oaktadt ville icke embetena gå dess
önskningar till mötes. Borgmästarne och de fleste rådsherrarne lemnade
då staden och de missnöjde, till hvilka äfven andre borgare hörde,
förklarade de flyktades platser lediga och skredo år 1408 till olagliga
val, genom hvilka äfven handverkarne, i strid mot Henrik lejonets
statuter, kommo in i rådet. De afsatte vände sig till kejsaren och
insattes år 1416 i sina förra värdigheter. Det tidigare tillståndet
återupplifvades och handverkarne måste å nytt beqväma sig att svärja rådet
trohet.
Under den följande tiden blef handverkarnes ställning i Lübeck
snarare sämre än bättre. Vid förhandlingar med rådet tillkallades icke
som fordom åldermännen från alla embeten, utan i allmänhet fingo
bagarnes, smedernes, skräddarnes och skomakarnes åldermän
representera de öfrige. Gång efter annan synas handverkarne hafva sträfvat
efter att komma in i rådet, men deri lyckades de aldrig.
Dessa exempel hafva ett särskildt intresse derföre, att de antyda.
en genomgående olikhet mellan utvecklingen i utlandet och i Sverige.
Äfven hos oss hade de store och de andliga stiftelserna i sitt hushåll
arbetare af olika slag, hvilke ej sällan voro ofrie, men handverket var
i våra bygder aldrig förbundet med ofrihet. Liksom städerna hos oss
1 En liflig och trogen bild af lifvet i en nordtysk stad (Hamburg) under denna
orosperiod lemnar den hamburgske häfdatecknaren Otto Rüdiger i sin roman Siegfried
Bunstorps Meisterstüchk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
