Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
342 OLIKA SLAG AF HANDVERKARE.
vilegierna äro utfärdade den 13 februari), så vida någon icke är
jordegande: han må på landet bygga och bo och sin gerning hemma hos
sig reda och sedan till köpstaden föra. Samma lag vare med
skomakare, skräddare, skinnare, andre smeder och alle gerningsmän.»
Handverken voro af flere slag. Följande yrkesmän har jag
antecknat ur medeltidens handlingar.
Bakare. Hattmakare. Patinomakare. Stenhuggare.
Barberare. Hjulmakare. Perlstickare. Stickare.
Bardskärer. Hvitgarfvare. Plåtslagare. Strymakare.
Barkare. Kannogjutare. Pottmakare. Svarfvare.
Bokbindare. Kittelbotare. Pungmakare. Säjaremästare.
Bryggare. Kittelsmeder. Remslagare. Svärdslipare.
Bägaremästare. Knifsmeder. Repslagare. Taskmakare.
Bältare. Kopparslagare. Sadelmakare. Tegelslagare.
Bössgjutare. Kyrkobyggare. Skinnare. Timmermän.
Dragare. Kyrkospännare. Skomakare. Tröjstickare.
Fatmakare Köttmångare. Skräddare. Tornbyggare.
Glasmästare. Lakensnider. Sköldmakare. Tunnbindare.
Grytstöpare. Låssmeder. Slagtare. Verkmästare.
Gulddrifvare. Murare. Smeder. Väfvare.
Guldsmeder. Målare. Snickare. Öfverskärare.
Harneskmakare. Pansarmakare. Sporrsmeder.
Några af dessa benämningar torde tarfva ett par ord till förklaring.
Med bardskärare (Bartscherer) menas barberare. Barkare kallas nu
garfvare. Bägaremästare kallades de som tillverkade bägare. Bältarne
kallades med annat namn sadelmakare. Lakensnider är ett platt-tyskt
namn, som betecknar skräddare. Patinomakarne gjorde träskor.
Platslagarne skulle vi nu kalla harneskmakare, remslagarne åter för
sadelmakare, kyrkospännarne för hvalfbyggare. Skinnarne beredde skinn.
Hvad strymakarne gjorde kan jag icke uppgifva. Säjaremästare (i
Arboga år 1452) bör betyda urmakare. Verkmästare skulle på nutidens
språk heta ingeniör. 1
Flere af namnen beteckna således beslägtade yrken. Några äro
mycket omfattande, t. ex. smeder, andra, till en del mycket speciela,
gå in under de allmänna, såsom i det anförda fallet kittelsmeder,
knifsmeder, låssmeder, pansarmakare, platslagare, sporrsmeder o. s. v. En
sådan till ytterlighet gången arbetets fördelning som den en del af
dessa namn antyder, var under medeltiden mycket vanlig, och utlandet
kan derföre uppvisa stora antal af yrken. I Lübeck finnas stadgar för
sextiofem yrken 2 och Fagniez 3 uppräknar för Paris under perioden
1 Som vi i det följande skola se, kallades föreståndaren för ett handverksskrå under
1400-talet verkmästare, men af denna art kunna icke de verkmästare vara, som
gång efter annan omtalas i medeltidens handlingar, eftersom det aldrig angifves
för någon, vid hvilket embete han innehade verkmästarevärdighet. För öfrigt
omtalas en gång en verkmästaresven, hvilket antyder, att verkmästerit var ett
särskildt yrke. Om verkmästare = ingeniör o. d. jfr Molbechs Glossarium.
2 Jfr Wehrmanns förut anförda arbete.
3 Etudes sur l’industrie et la classe industrielle à Paris au XIII:e et au XIV:e
siêècle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
