Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
366 STÄDERNAS FORNHISTORIA I TYSKLAND.
vida denne icke blifvit uppställd under direkt inflytande från Tyskland
— han säges vara gjuten i Lübeck —, torde vi i honom få se en
antydan derom, att Skeninge icke var den enda medeltidsstad i vårt land,
som hade på sitt förnämsta torg en staty af detta slag.
Den stora betydelse, som det tyska stadsväsendet under
medeltiden hade för organisationen af det svenska, gör det nödigt att vi åt
det förra egna någon uppmärksamhet. De grundliga undersökningar,
som egnats åt detta vigtiga kapitel af Tysklands inre historia, torde
ännu icke kunna anses afslutade. De i de tyska städerna verkande
elementen voro af flerfaldig art och insatserna af det ena och andra
olika å olika orter. Det är derföre nödigt, som ock från tysk sida
blifvit uttaladt, att undersöka förhållandena inom hvar större stad, för
att derefter från de enskilda förhållandena bilda sig ett omdöme om
det allmänna. Af denna anledning, då det vore högst olämpligt att
här gå in på en vidlyftig undersökning, vill jag nu hålla mig i främsta
rummet till förhållandena i den ansenliga Rhenstaden Strassburg,
hvars forntid under den senaste tiden ådragit sig mycken
uppmärksamhet. 1 Så mycket lämpligare är det att vi hålla oss till en sådan
stad, som den tidigaste utbildningen af stadsväsendet är typisk just
i de tidigt blomstrande biskopsstäderna vid Rhen och Donau.
Uti de äldsta tider kan man i en sådan stad urskilja tre grupper
af inbyggare: dels dem, som stodo i beroende af biskopen, dels dem,
som stodo i beroende af en konglig Pfalz, som förekom i staden,
dels en gammal, ursprungligen fri befolkning. Den andra gruppen
stod under konungens gårdsrätt, den första under biskopens och
åtnjöt den immunitet, som alltsedan den merovingiska tiden plägade
tillerkännas biskoparne och deras område (jfr s. 343), hvilken innebär
i främsta rummet, att biskopens folk aldrig stod i direkt förhållande
till domarne och lagens öfrige tjenare, utan hade det alltid en af
författningen erkänd medlare i biskopen, hvars herravälde öfver de
underlydande derigenom blef i högsta grad stärkt. Den ursprungliga
fria menigheten ökades lätt under tidens lopp af invandrande frie.
Alla dessa tre menigheter, som under den första tiden saknade
närmare sammanhang inbördes, stodo hvar och en under sina administrativa
och dömande myndigheter. Uti dessa förhållanden inträdde en
förändring genom de s. k. ottonska privilegierna, som gåfvos af de tre
Ottonerne och äfven andre kejsare och konungar af det saksiska
huset och som till biskopen öfverlemnade domsrätten inom
immunitetsområdet och som på denne öfverläto all det tidigare gref-
1 Den, som vill gå djupare in i detta ämne hänvisas i främsta rummet till Arnold,
Verfassungsgeschichte der deutschen Freistädte (1854), Nitzsch, Ministerialität und
Bürgerthum im 11 und 12 Jahrhundert (1859), Heusler, Der Ursprung der
deutschen Stadtverfassung (1872) och Winther, Geschichte des Rathes in Strassburg
von seinen ersten Spuren bis zum Statut von 1263 (1878).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
