Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STÄDERNA FÖRST UNDER LANDSRÄTT. 369
sig ock frigörelsen allraförst deri, att det numera sjelfständiga rådet
begynna att tillvälla sig rätten att beskatta staden, hvarmed det ock i
främsta rummet gagnade riket. Konungarne insågo ock vinsten af
denna nya tingens ordning och de förmådde biskoparne att afstå från
sina gamla rättigheter, somliga städer ställdes under riksfogdar. Men
städerna kunde icke nöja sig med denna halfva seger. De
eftersträfvade och vunno full sjelfständighet i rättskipning, hvarvid i början
biskopsfogden stod qvar, men i besittning af allenast en skugga af sin
tidigare makt. Dermed kommo emellertid de tyska Städerna till en
högre maktställning än någonsin vanns af de svenska städerna och
derföre behöfva vi icke längre egna vår uppmärksamhet åt det tyska
stadsväsendets utveckling.
I de öfriga tyska städerna försiggick utvecklingen på enahanda sätt.
Jag har i det föregående visat, hurusom de första svenska städerna 1
uppkommo af sig sjelfva. Deras ställning blef naturligtvis genast i
viss mon en undantagsställning, ehuru de till en början fortfarande
icke hade någon annan rätt än den, som tillhörde det landområde,
inom hvilket staden var anlagd. Det första steget i den svenska
stadsförfattningens historia, som vi hafva att anteckna, ehuru vi snarare få
ana än vi kunna bevisa det, är frigörelsen från landsrätten. Denna
torde hos oss hafva gått långsammare än i Danmark och Norge22, hvarest
man tidigt rönte ett mäktigt inflytande från Tyskland och England
och hvarost de hastigt utbildade gillena bidrogo att gifva borgarne
förnimmelse af deras kraft och betydenhet. Dessa gillen, till hvilka
jag skall återkomma i den åttonde boken, voro från början afsedda
att bereda medlemmarne skydd i en tid af mycken oro och
våldsamhet. Om en gillesbroder dräptes af en främmande, tillkom det gillet
att kräfva böter eller, om sådant befanns nödigt, utöfva blodshämnd.
I detta senare hänseende gjorde man icke ens med konungen ett
undantag: konung Nils, Inge den äldres måg, dödades år 1134 af det
slesvigska Knutsgillets bröder. Alla tvister nellan gillets medlemmar
afgjordes inom gillet. Blef en broder stämd inför en vanlig domstol
af en utanför gillet stående, voro bröderne skyldige att bistå och vägde
dervid en gillesmedlems vittnesbörd lika mycket som tre vanlige
vederhäftige mäns. Saken var utan fråga betänklig; i svåra tider kunna
1 För kännedomen om det svenska stadsväsendets utveckling utgöra Odhners
Bidrag till svenska stadsförfattningens historia det vigtigaste arbetet. Man
måste dock komma ihog, att Odhner behandlar tiden intill år 1619, hvadan icke
hela hans framställning gäller medeltidens förhållanden. — De svenska
stadslagarne, som finnas i behåll äro följande: 1. Bjärköarätten, ursprungligen skrif-
ven för Stock holna (troligen mot slutet af 1200-talet), men använd äfven i andra
städer; 2. Söderköpingsrätten, obetydliga fragment, publicerade af G. E.
Klemming, förhållandet till nr 1 ej tydligt; 3. Fisby stadslag, den bevarade
redaktionen yngre än år 1332; 4. k. Magnus Erikssons stadslag, från midten af
1300-talet. Vi kunna härtill lägga 5. den skånska stadslagen, från slutet af 1200-talet.
I Danmark förekommo ’byting’ redan under 1100-talet.
Hildebrand, Sveriges Medeltid l. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
