Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
376 BORGMÄSTARE OCH RÅnp.
snart han erhöll regeringens tillåtelse att insätta ett råd, fick utöfva
obegränsad valrätt. Det är möjligt, att i början rådet öfverallt satt
allenast ett år, men att döma efter för handen varande
omständigheter upphörde de årliga valen tidigt: det en gång valda rådet var
permanent och de luckor, som bildades genom medlemmars dödsfall
eller genom enstaka personers af särskilda anledningar föranledda
utträde, fylldes genom kooptation. 1 Man kan icke gerna på annat sätt
förklara lagarnes tystnad rörande val af borgmästare och rådmän. 2
Vid det årliga bestämmandet af dem, som skulle för året fungera,
synes regeringen hafva förbehållit sig åtminstone en kontrollerande
myndighet, eftersom det uttryckligen föreskrifves, att när detta
bestämdes, skulle fogden vara närvarande. Så mycket är emellertid klart,
att sedan rådsinstitutionen blifvit hos oss fullt utbildad, fanns en
bestämd skilnad mellan borgmästare och rådmän, så att man icke vid
det årliga bestämmandet utsåg någre till borgmästare, andre till
rådmän, utan utgjorde borgmästarne en grupp för sig. Detta framgår
af de redogörelser, som lemnas för de utomordentliga sammanträden,
då hela rådet var samladt, såväl den i vanliga fall tjenstgöranae, som
den overksamma delen. Så t. ex. då år 1420 ett sammanträde hölls
af Stockholms magistrat för att gifva hemul åt en ny jordebok för
staden — den gamla hade föregående år uppbrunnit —, infunno sig
icke blott de tjenstgörande två borgmästarne och tio rådmännen, utan
fyra borgmästare och sjutton rådmän.
Mot slutet af medeltiden synes regeringen hafva eftersträfvat ett
mäktigare inflytande på tillsättande af borgmästare och råd 3 och detta
bemödande synes af städerna hafva rönt ett villigt tillmötesgående.
År 1506 vände sig borgerskapet i Vesterås till riksföreståndaren hr
Svante Sture med anhållan, att han antingen ville utse till borgmästare
’hvem ers ärlighet vill täckas hafva’, eller ock bestämma, att stadens
inbyggare skulle ’kesa och kåra efter sin lag och gammal sedvänja.’ 4
Sedan Stockholm hade kommit i k. Gustafs händer efter en långvarig
belägring, ansåg konungen sig helt visst hafva grundade anledningar
till klagomål mot dem, som dittills hade ledt stadens ärenden. Han
»församlade derföre alla borgare på sankt Gertruds gillestuga och der
förvandlade Hans nåd rådet och sporde då först borgarne till, hvilka
de ville hafva till rådet igen, efter de ej voro tillfreds med dem då i
rådstugan suto. Borgarne svarade, att de ville vara med dem tillfreds
1 Jfr Odhner s. 9.
2 I stadslagen förekommer visserligen (jfr s. 375) uttrycket ’välja’, men det är der
tydligen brukadt på oegentligt sätt (Visbylagen har i enahanda sammanhang det
vida korrektare uttrycket ’nämna’) och afser skiftet af fungerande sektioner.
3 Det var dervid fråga om nämnande af nya, icke allenast om bestämmande af de
för året tjenstgörande.
4 Enligt bref i Sturearkivet. Regeringens förhållande till magistratens tillsåttande
under slutet af medeltiden har sin motsvarighet i hennes förhållande vid
tillsättande af häradshöfdingar under samma tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
