Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BORGMÄSTARE OCH RÅD. 377
och dem lydige vara som Hans nåd vorde der insättande» Konungen
nämnde då tre borgmästare och femton rådmän, hvarjämte han bestämde,
att sekreteraren Olaus Petri skulle hafva rösträtt i rådet. Andra dagen
derefter utnämnde konungen en fjerde borgmästare och valde
borgmästarne och rådet derefter med fogdens samtycke två rådmän. 1
Under medeltidens senare del funnos i de danska städerna, i större
som i mindre, vanligen två borgmästare och åtta rådmän. K. Hans’
stadslag för Danmark af år 1487 talar om två eller flere borgmästare
och tio rådmän. År 1526 bestämde k. Fredrik I, att i Malmö, liksom
i Köpenhamn, skulle finnas fyra borgmästare och tolf rådmän.
Borgmästarne valdes gemenligen af rådet, men konungens stadfästelse
erfordrades. Dock erhöll borgerskapet i Malmö år 1526 rätt att sjelft
välja sin öfverhet, men miste denna rätt år 1536. 2
Medeltiden använde ofta ett epitheton ornans vid namngifvande af
personer. Derigenom angifves borgmästarens framstående ställning i
samhället, ty han kallas liksom andlige män ’hederlig’. Rådmännen
deremot heta allenast ’ärbare’ eller ’ärsamme’ eller ’beskedlige’, hvilket
sista epithet äfven ganska frikostigt tilldelas borgare, ’våre borgare’,
såsom de af borgmästare och råd kallas. 3
I början var rådet icke direkt aflönadt. 124 I Visby stadslag heter
det, att ingen rådman skall sitta för gods eller för lön. I k. Magni
stadslag heter det, att borgmästare skola årligen hafva sex, rådmän
fyra mark penningar till ’rådmanskläder’, och skulle af detta arfvode
hälften lemnas af kronan, hälften af staden. Sannolikt utgingo dessa
medel af den uppbörd, som åtminstone i vissa städer delades mellan
konungen och staden. 5 I Arboga var aflöningssättet mera inveckladt,
i det borgmästare och råd der uppburo inkomsterna af stadens
badstuga, bodar m. m., men antagligen voro de äfven skyldige att
underhålla dessa byggnader. Endast under detta antagande kan man förstå
rådets hemställan år 1478, att allmogen (borgerskapet) skulle taga till
sig stadens badstuga, bodar m. m. och hålla dem färdiga med bygg-
1 Redogörelsen för dessa förhandlingar förekommer i Olai Petri tänkebok.
2 Allen, anf. arbete del 4, s. 88 f.
3 Ett exempel som visar, huru de sedvanliga titlarne kunde användas på ett
egendomligt sätt, förekommer i Arboga tänkebok för år 1466. En qvinna i staden
anklagade två hr Nils Stures tjenare för att hafva röfvat af henne 12 öre penningar
och, heter det, ’de samme gode män’ erkände. Höfligheten synes i detta fall
öfverdrifven. Kanske beror den här på den farhoga man tydligen hyste i städerna
för herretjenare. Som exempel på denna rädsla förtjenar anföras, att då en man vid
namn Nils fundbo hade blifvit gripen för ett röfveri och ställd inför
rådstugurätten i Jönköping, måste han skaffa sig fyra män, som gingo i borgen för honom,
att han ej skulle för denna orsaks skuld fäjda på någon borgare, som bygger och
bor i Jönköping. Under sådana förhållanden kan man förstå betydelsen af den
tillåtelse, som fogden Peder hård år 1524 gaf rådet i Stockholm, att gripa de
hofmåän eller ryttare, som gjorde öfvervåld mot dem som sålde fisk af sumparne.
Ehuru förbrytelsen skedde inom stadens område, tillkom dock domsrätten icke
rådet, utan skulle de gripne utlemnas till fogden att af honom dömas.
4 Indirekt fick det lön genom andel i böterna.
5 Enligt konungsbalken kap. 22; jfr i det följande s. 393.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
