Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BORGMÄSTARE OCH RÅD. 379
högförräderi och ansågs derföre kräfva en särskild domstol, i hvilken
togo del riksråden samt borgmästare och råd i Stockholm. 1
Såsom representanter för stadens enhet och sjelfständighet inom
de af lagen och privilegiebrefven utstakade gränserna skulle
borgmästare och råd vaka öfver stadens rättigheter, att de icke kränktes
af någon, hvarken af regeringens ombud eller af andra kommuner eller
af enskilde. Särskildt uppenbarar sig denna rådets omsorg i frågor
rörande handeln, så mycket mera som landhandeln aldrig kunde helt
utrotas och som genom kongliga privilegier den ena staden gynnades
mer än andra. Så t. ex. var det en lång tid förbudet för städerna vid
den Bottniska viken att drifva sjelfständig handel på utlandet; de
måste föra sina varor till Stockholm eller Åbo, och der måste de förse
sig med utländskt gods. Icke alltid funno sig de norra städerna i
denna blygsammare rol, de trotsade lagen, och dessutom synes
regeringen icke alltid hafva konseqvent upprätthållit lagens bud och häfden. 2
Rådets administrativa myndighet, till en del under medverkan af
fogden, var mycket omfattande. Det hade uppsigten öfver handel och
rörelse och allt hvad dermed stod i sammanhang, mått, vigt, förköp,
svek och falskhet, utförsel, pris på främmande varor, vidare öfver
byggnadsväsende, gator, broar, renhållning, öfver vakthållning och
brandväsende, öfver frid och rättssäkerhet, offentlig sedlighet och välgörenhet,
öfver inkomster och utgifter. Rådet hade att gripa in i familjens
förhållanden genom kontroll öfver arfskiftena. De flesta af dessa makt-
påliggande uppdrag får jag i det följande tillfälle att beröra; den, som
1 Enligt Arboga stads tänkebok för år 1471. I Stockholm var naturligtvis oftare än
i andra städer, tillfälle för regeringen att gripa in i stadsrådets arbete. Efter
Peder sunnanväders uppror inställdes mäster Knut på Stockholms rådhus inför
konungen, riksråd, borgmästare och råd, för att undergå ransakning.
2 I stadslagen heter det (köpmålabalken kap. 34): alle af Finland (utom Åbo bymän),
af Nyland, Roden, Helsingland eller Gestrikland skola ej drifva sin marknad med
skepp utom i Stockholm. Det oaktadt utfärdades år 1476 för staden Raumo ett
privilegiebref, i hvilket talas om rätt till in- och utrikeshandel. År 1503 förböd
hr Sten Sture Norrländingarne — till Norrländingarne räknas i brefvet Öregrund,
Östhammar, Gefle, Ulfsby och Raumo — att segla utländes, till Lübeck, Danzig,
Reval o. s. v. Stockholn och Åbo till förfång. Egendomlig är den farhoga, som
man en tid hyste för den i våra dagar oansenliga staden Öregrund, hvilken år
1491 hade blifvit anlagd i sjelfva hafsbandet (jfr s. 31). Nyårsdagen år 1508 hade
menigheten i Stockholm sammankallats i sankt Gertruds gillestuga, för att svara
på riksföreståndarens begäran om mera krigsfolk. Svaret blef icke uppmuntrande:
det nyss från Kalmar återkomna folket var olönadt och bergningen var klen; strax
talade de uppenbarligen öfverljudt om Öregrund, de ville dit der bergning
såsom ock vi [— rådet] ofta för eder ärlighet och flere gode herrar Rlagat hafv a,
att de hafva bergningen och vi tungan. Om ej råd kan finnas med detta
Öregrund, då är hvar köpsven hädan af staden och seglar dit i fastan vid första
öppna vatten; här är ’allaredan en stor del af dem i staden, som dit akta sig och
skicka sin köpslagan förut till häånder mot öppet vatten. Har af staden var gj i
detta år mera än en skuta till Riga och samma tid voro tre skepp der från
Öregrund.’ “Senare på året skrifver rådet: om ej ändring göres med Öregrund, då är
fruktande, att här må varda en öde stad yttermera än här nu är. Våre unge
borgare äro platt af staden strax med första före i vinter in mot Öregrund, Gefle och
annorstädes i Norplanden, der de kunna utsegla i första öppet vatten’ (handlingar
i Sturearkivet). Äfven från Uppsala klagades öfver Öregrund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
