Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STADSSKRIFVARE. STADENS BÖCKER. 381
att denna domstol skulle bestå af tre domare, en fogde å konungens
vägnar och två rådmän å stadens vägnar, en svensk, den andre tysk.
Fogden, som här uppträdde, är tydligen icke konungens fogde, som
vid samma tid måste vara på rådhuset, utan byfogden. Från denna
domstol på torget kunde man vädja till rådhusrätten.
Denna domstol synes vara lånad från Visbylagen, der det heter
(II 12): »fogdarne skola alltid sitta när de döma och de skola alltid
hafva med sig sittande två rådmän, om det är om dagen, likaledes om
natten, om de kunna få dem; kunna de ej få dem, så tage de två
besutne borgare »
Fogdedomstolen omtalas ibland såsom den lilla rätten (t. ex. år
1517). Omfånget för hans befogenhet omtalas ej i lagarne och framgår
ej heller af de få urkundställen der han omtalas. 1
1Rådet hade äfven exsekutiv myndighet och en viss
lagstiftningsmakt, hvilken dock i det svenska fastlandets städer torde i det
närmaste hafva inskränkt sig till utfärdande af ordningsstadgar, 2 hvilka
kungjordes i burspråken. 3
Utom fogdar, borgmästare och råd hade staden månge tjenste- och
förtroendemän.
Staden hade en skrifvare, äfven kallad sekreterare, som
kunde vara en andlig man, men ingalunda behöfde vara det.
Stadslagen föreskrifver, att han skulle vara till börden svensk. Det s. 329
anförda klagomålet gifver vid handen, att detta icke alltid var
händelsen. En af de Stockholms stadsskrifvare som omtalas i bevarade
handlingar, hade ett tyskt namn, men de skrifter, som han lemnat
efter sig, visa, att han åtminstone kunde skrifva svenska; jag har redan
talat om honom s. 346. Skrifvaren måste naturligtvis hafva en del
kunskaper, men att dessa icke alltid, framför allt i de mindre städerna,
voro stora, röjes bland annat deraf, att stadsskrifvaren i Arboga år 1453
stafvade de latinska orden quasimodo geniti, hvilka ofta förekomma
1 I detta sammanhang förtjena följande fall att omnämnas, alla tagna ur Olai
Petri tänkebok. En gång upplät en person ’ute för rådet’ en tomt åt en annan
och vid samma tid stodo några personer ’för en del af rådet utanför rådstugan’
och återtogo sin klagan öfver ett husköp (ärenden af samma slag behandlades
annars inne i rådstugan). Något senare anmälte fogden, en borgmästare och
en tredje person (rådman ?) inför rådet, att en person i deras åhöra gifvit en
annan handen till förlikning ’utanför rådstuguporten.. Följande år (1526) stod
en man utanför rådstugan, der mesta parten af rådet satt med fogden på
bislagen’ (om detta ord mera framdeles) och gjorde der en officiel anmälan.
2 I Hansestäderna hade rådet en mycket vidsträcktare lagstiftningsmakt, och sådan
tillkom äfven rådet i Visby, hvilket (I 1 § 8) hade rätt att i lagboken inskrifva
de nya bestämmelser som rådet fattat.
3 Burspråk, det plattyska bursprake, moderniseradt baursprache (i hvilket ord baur
icke betyder bonde, utan borgare), på latin burgiloqguium eller civiloguium, betyder
1. en sammankomst af borgerskapet, 2. de vid en sådan upplästa stadgarne, 3. den
ort, från hvilken uppläsningen försiggick (vanligen ett utsprång på rådhuset). Ordet,
som åtminstone icke var vanligt annat än i medeltidens senare del, förekommer i
Sverige från midten af 1400-talet och användes hos oss ytterligare för att beteckna
sammankomst i allmänhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
