Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KÄMNÄRER. 383
samt från vård (d. v. s. skyldigheten att deltaga i stadens vakthållning)
och dagsverken. 1
Af vigt vore äfven stadens kämnärer. Namnet synes vara en
förvrängning af det latinska camerarius och torde således allra först
beteckna en befattning med stadens drätsel. Också heter det i
stadslagen (konungsbalken kap. 18): »af alla stadens ingälder, hvilka de
helst äro, såsom af saköre, klädeshus, vågen, eger konungen att taga
hälften och staden hälften, och dessa ingälder upptage stadens
kämnärer med stadens skrifvare eller två andre rådmän och göre fogden
och borgmästarne räkenskap åtta dagar före sankt Valborgs dag och
stadens skrifvare skrifve det och hafve deröfver räkenskap» Af
föreskriften ’kämnärer eller två andra af rådet’, synes det, som om
kämnärerne alltid voro rådmän, men att så icke nödvändigt var händelsen,
framgår deraf, att år 1524 togs utom rådet till kämnär Anders
bottenkarl — ett val som icke tyckes hafva varit riktigt godt, ty han gaf
anledning till klagomål. I slutet af samma år klagade en person, att
Anders kämnär hade sagt till honom, att ’han hade en jute i sig’ —
en stor skymf under denna tid, då man hade färskt minne af
ovänskapen med Danskarne. Anders medgaf riktigheten af käromålet, men
då klaganden bad honom gifva bevis eller stå den rätt som vederborde,
svarade Anders, att lagen vore honom för svår, han hade icke ment
något ondt, det var ett förfluget ord, han sade sig ej veta med
klaganden annat än ära och dygd. En sådan afbön måste kallas
qvalificerad och ansågs äfven af rätten som sådan, hvarför rådet, för att
hjelpa sin kämnär, stod upp och bad fogden och målseganden denna
gång hafva öfverseende. De hade dertill icke lust, men läto sig till
sist bevekas. 2
Med all uppbörden hade dock de två kämnärerne icke att göra, då
det staden odeladt tillfallande s. k. skottet uppbars, såsom vi se af
Stockholms böcker, af särskilda skottherrar eller skottmän. Deremot
synas kämnärerne genom sin befattning med sakörena hafva fått
utvidgad verksamhet. Det heter i Stockholm år 1524 icke endast, att
kämnärerne skulle ’beskatta’ en som blottat vapen, utan ock att de
skulle biträda målsegaren vid beläggande af qvarstad å omtvistadt gods,
ja till och med att de erhöllo i uppdrag att förlika två grälande hustrur.
Detta förlikningsuppdrag synes hafva ingått i deras pligt, ty vi finna
i tänkeboken för år 1525 antecknadt, att kämnärerne gåfvo varningar:
»kämnärerne sade Mickel till, att han skulle styra sin mun till godo
eller der skulle något vidgöras.» Enligt skomakarnes skrå ålåg det
1 Olai Petri tänkebok s. 342.
2 Det oaktadt har Anders bottenkarl bibehållits som kämnär. År 1526
tilltalades han nämligen af fogden Peder Hård, för det han tagit i tull af
bottenkarlarne (d. v. s. folket från Norrbotten) en penning af hvar tunna.
Om en annan förseelse, som han begick samma år, se i det följande s. 397.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
