Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STOCKHOLMS NAMN OCH ANLÅGGNING. 403
som, ehuru vida mera än nu splittrad, framför allt genom vattendrag,
som under tidernas lopp sinat ut, tidigt var bebyga, hvilket vi kunna
sluta af de grafflockar, som ända intill vår tid bevarats i Stockholms
närmaste omgifningar, t. ex. å Karlbergs egor i norr, vid Årsta i söder.
Icke oansenliga silfverskatter från ofvergångstiden mellan de hedna
och kristna perioderna äro funna i stadens närhet. I det smala vatten,
som skiljer de två landskapen, ligger en ö, som lockade till samfärdsel,
en ö, som dessutom å ena sidan sköljes af Mälarens, å den andra af
Östersjöns vatten och derigenom på det bästa sätt lämpar sig för
verkställande af utbytet af inlandots mot utlandets produkter. BAf okänd
anledning, som torde hafva varit af ganska tillfällig natur — de senarec
berättelser, som härom varit gängse, förtjena intet afseende — hade
denna ö fått namnet Stockholm eller, sedan orten vunnit anseende,
rätt och slätt Holmen. Denna förkortade namnform användes med
förkärlek af Tyskarne och han gaf upphof till stadens latinska namn
Holmia.
Läget är så gynnande, att vi med fog kunde undra deröfver, att
en stad här uppkom så sent, derest vi icke visste, huru man fordom
var angelägen att för städerna uppsöka skyddade lägen. Den tid, då
en flotia från Östersjöns motsatta strand kunde våga sig fram till
Siogtuna, var det knappast möjligt att fatta ett så dhistigt beslut som att
anlägga en stad just vid Mälarens utlopp i Saltsjön. Der kunde icke
en stad anläggas, förr än holmen erhållit en stark befästning. 1
Korta historiska anteckningar från äldre tid tilldela äran af
Stockholms grundläggning än åt k. Knut Eriksson, än åt den yngre Birger
jarl. Vi sakna medel att kontrollera dessa uppgifter och måste
derföre ännu afstå från försöket att i denna fråga fälla en afgörande dom.
Så mycket är allenast visst, att Sveriges konung och rikets
föreståndare, Valdemar och hans fader, sommaren 1252 utfärdade bref, som
äro skrifna i Stockholm. 2 När det vigtiga steget en gång var taget,
visade sig genast inflytandet af de många gynnande omständigheterna:
den nya staden växte hastigt. Redan år 1288 fann sig biskopen i
Strängnäs föranlåten att inlägga en allvarlig protest mot erkebiskopens
försöl att lägga icke blott Stockholmen andenr sitt stift, utan till på
köpet den nyligen på Södermalm grundade förstaden, ehuru icke minsta
tvifvel kunde råda derom, att denna ort hörde till det södermanländska
stiftet. 3
1 En författare har nyligen uttalat den åsigten, att ’Birger jarls kärna gifvit
upphof till Stockholm, som uppväxte under hennes skydd.- Befästningen torde
visserligen få anses hafva varit ett nödvändigt vilkor, för att en stad här
skulle kunna uppväxa, men orsaken till stadens uppkomst låg dock helt visst.
uteslutande i det för samfärdseln gynnande läget.
2 DS nr 390 och 391.
3 DS nr 965. Biskopens besvär synas, med vår tids landskapsgränser, fullt be-
fogade, men att på 1200-talet meningarna kunde vara olika, framgår af s. 414,
anm. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
