Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
INREDNING. 433
dynor. Redan på den tid, då våra landskapslagar skrefvos, ansågos
bolster och lakan vara nödvändiga tillbehör för sängen (jfr s. 149), och
åtminstone i Sverige finnes en mängd urkunder, som visa, hurudana
bäddarna i allmänhet voro. Med lakan drefs rent af lyx. Ilen
handling af år 1426 omtalas två uppredde sängar, af hvilke den ene hade
listolakan (d. v. s. lakan försedda med bård), den andre hade andra
goda lakan. Det kan icke komma i fråga att här inkräkta på utrymmet
med uppräknande af en mängd bevis. Det kan vara nog att nämna,
att bröder och systrar i Vadstena kloster, hvilka voro skyldiga att
iakttaga största enkelhet och stränghet i sitt lefverne, var det i
allmänhet förbudet att hafva lakan och bolster. 1 Förbudet visar, att i
hus, der icke armodet var alltför hårdt, måste såväl det ena som det
andra hafva funnits. 2
Kläder och annat förvarades i kistor; att döma efter ett yttrande
i k. Magni stadslag (giftobalken kap. 9), var det en gifven sak, att
mannen hade en kista. Afven omtalas skåp, som måste hafva haft
säkra lås, eftersom man i dem gömde sin penningesäck. 3 Man ville
dock icke, att allt det goda man hade skulle döljas inom låsta
förvaringsrum. Fig. 178 visar hvad vi nu skulle kalla en athénienne,
en högrest ställning, täckt af en duk och uppbärande hvarjehanda kärl.
Till den normala utstyrseln få vi ock räkna vigdavattenskaret,
som omtalas i flere urkunder. De fromma kände ofta behof att med
symbolisk vattenbestänkning visa sin åtrå efter rening från all den
synd, egen och andras, som uppenbarade sig i sammanlefnaden.
Afven omtalas en stång, på hvilken man hängde kläder, och
antydes någon inrättning på väggen, i hvilken man satte ljusen. 14 För
öfrigt torde man, att döma efter ännu bevarade kyrkliga föremål, haft
ljusstakar af malm, tenn och jern.
Man var således ganska väl utrustad med möbler, 5 och om vi
tänka oss inträda i ett medeltidens borgarehus med ärlig föresats att
icke anse allt för dåligt, som icke återfinnes likadant i nutidens
boningar, kunna vi svårligen undgå ett intryck af den gedigna kultur,
som derstädes uppenbarar sig. Hafva vi derjämte ett utbildadt
smaksinne, måste vi känna oss angenämt berörda af den helgjutenhet, som
råder öfver allt. I detta afseende finnes mellan forntiden och nutiden
en ansenlig skilnad. Jag vill icke, när jag framhåller detta, gifva medel-
1 De fingo dock hafva ett hyende och ett örngått med hvitt lärftsöfverdrag.
2 I Visby stadslag, inemot midten af 1300-talet, omtalas brudsängen, på hvilken
man och hustru skulle sofva, och till hvilken hörde två bolstrar (bedde), två
hufvudkuddar (houetpöle), två kuddar (cyssene), två örngått (orekyssene), simpla
lakan utan lister samt täcke (kolte); ’till sängen, vare sig till förlåt eller kuddar,
skall ej användas något slags dyrt siden, utom pell eller sindal’.
3 Enligt en berättelse i Arboga tänkebok.
I en rättegångsförhandling från Arboga omtalar ett vittne, att svaranden satte
ljuset på väggen, att han ville släcka skarnet på ljuset, men att detta då föll ned.
Äfven i fråga om möblerna under medeltiden skiljer sig min uppfattning vidt
från den hr Troels Lund uttalat. Med lugn ser jag dock denna skiljaktighet,
då jag är medveten af att min uppfattning grundar sig uteslutande på facta.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 1. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
