Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
434 HUSGERÅD.
tidens menniskor en större förtjenst än hvad de i verkligheten hade.
Å ena sidan var denna i allmänhet ringaktade period stark derigenom,
att tidehvarfvets karaktär fick ett rikt uttryck i allt som arbetades,
i det stora som i det lilla, men friheten från inblandade element
beror i väsentlig mon på den ringa blick utöfver den egna verlden,
som medeltidens menniskor hade: när helst de skulle tänka sig en
annan tid och en annan ordning, klädde sig för dem allt i deras egen
tids drägt. Vi, renässansens barn, hafva upptäckt verlden och
uppmärksammat de egendomligheter, som möta oss öfverallt; vi hafva
deraf hemtat nyttiga lärdomar, men vi hafva ock dessvärre låtit oss
öfverväldigas af den mångfald, som ligger för våra blickar blott och
uppenbar: det är så obeskrifligt mycket att välja emellan och vi hafva
icke i vår kultur en sådan kraft, att vi ur denna mångfald låna eggelser
till en rikare, men likväl homogen utveckling, utan vi låna än det ena,
än det andra, helt och oblandadt, och våra boningar blifva derigenom
alltförlätt antiqvitetshandlares butiker, i hvilka visserligen finnes mycket
godt och skönt, men icke på sin rätta plats och i sin rätta omgifning.
Vår kultur mäktar icke assimilera det främmande.
Vända vi nu våra blickar på husgerådet, varsna vi en stor
skiljaktighet från det nuvarande skicket genom frånvaran af porslin och
glas. Stenfat omtalas i medeltidens handlingar, men dertill
inskränker sig lergodset. 1 Fat, kärl och glas gjordes den tiden af trä,
messing, tenn och silfver.
Urkunderna omtala stop och skålar af silfver.
Något silfverstop, som kan anses härstamma från ett svenskt
borgarohus under medeltiden, finnes icke i behåll. Äfven om
silfverskålarnes utseende skulle jag icke kunnat här meddela många
upplysningar, derest icke Statens Historiska Museum nyligen riktats med
det rika silfverfyndet från Dune i Dalhems socken på Gotland. 2 Det
blir tillfälle att framdeles återkomma till detsamma. I detta
sammanhang må allenast två skålar afbildas, två af de allra enklaste, den ena
med fot (fig. 183), den andra utan (fig. 184).
Vanligare än det dyrbara silfret var i medelklassens hus tennet.
Från ett hus omtalas (1520-talet) fyra större och åtta små tennfat,
tre tennkannor, tre stenekor, 3 från ett annat (år 1492) en
tennkanna på 3 stop, ett tennstop, en stendeka, från ett tredje hus
1 Sedan ofvanstående hade skrifvits, har den af kamrer Wilhelm Berg utförda,
af en okänd mecenat bekostade utgräfningen af Ragnhildsholms fäste på
Hisingen gifvit oss helt andra föreställningar om de keramiska arbeten, som
förekommo i Sverige under medeltiden. Jag skall framdeles återkomma till detta
ämne; här vill jag allenast omnämna, att bland de många sönderslagna
föremålen fanns äfven ett stenfat, glaseradt, med blommönster.
2 Fyndet kommer att utförligen beskrifvas i Månadsbladet och i en katalog öfver
medeltidsfynd från Gotland i Statens Historiska Museum.
3 Steneka eller stendeka är diminutivum af det tyska stande, som enligt
Wehrman betecknar ett tennkärl, som är upptill smalare än nedtill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
