Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
460 BORGERSKAPETS POLITISKA INTRESSE OCH MAKT.
galgstegen och redan var repet lagdt honom om halsen, då man för
många både dandemäns och dandeqvinnors förbön gjorde nåd med
honom, så att han fick ett svärd och vard halshuggen. Nåden synes
oss ringa, men att slippa den nesliga döden i galgen var för
medeltidens hederskänsla något ganska stort.
Ej allenast till rättegångsförhandlingarna sträckte sig borgerskapets
intresse. Stadens angelägenheter i allmänhet voro föremål för dess
uppmärksamhet och behandlades, liksom grannlagets småsaker, i de dagliga
samtalen. En borgare kunde väl i allmänhet icke finna sig personligen
kränkt af stadens styrelse, men möjligen kunde intressena för den
korporation, till hvilken han hörde, komma i kollision med de maktegandes
vilja och deras uppfattning af hvad stadens välfärd kräfde. Jag har
redan i det föregående talat om burspråken på det stora torget och
om borgerskapets sammanträden å gillestugorna samt om de 48
representanterna för menigheten, som i vissa fall kallades att förstärka rådet.
Här må allenast ett fall anföras, som visar, att menigheten hade mod
att i kritiska ögonblick uppträda mot sin styrelse. Under det andra
Engelbrektska befrielsekriget kom den svenske hären till Stockholm
och ville rycka in genom söderport. Men porten var stängd, porttornet
hade en stark besättning och två tillkallade borgmästare förklarade sig
icke kunna öppna, ty så hade k. Erik ej befallt. Innan hären hunnit
skrida till våldsamheter, hade menigheten i staden rest sig, hon
öppnade dörrarna, hon strömmade till det baner, som hr Karl Knutsson
lät uppsätta på korntorget som en samlingsplats för alla svensksinnade.
Borgarne alle under baneret sökte,
den svenska hopen dermed ökte,
heter det i rimkrönikan, som vidare berättar
uppå stora torget kommo de alla
och läto borgarne sammankalla,
på burspråket de herrar gå,
alla borgarne nedanför dem stå,
marsken sporde dem till alla,
om de ville med riket hålla
och troligen med de svenske stå,
de borgare svarade alla ja.
Deras hållning förvärfvade staden goda privilegier.
Det nyss anförda fallet, att man gaf två förbrytare till, för det de
voro herretjenare och på det att deras husbönder ej skulle företaga
något till stadens eller borgarnes skada, vittnar om spänning mellan
stånden, om en betänklig benägenhet hos ’herrarne’ och de dem
närstående att med ringakt eller rent af illa behandla borgerskapet. Värn
mot det ofvan kommande förtrycket sökte borgaren uti sammanslutning
i smärre korporationer, hvilka alla hade religiös helgd och derföre
voro så mycket mera både bindande och för medvetandet upplyftande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
