Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
466 LIDERLIGHET.
I långhuset i Råda kyrka (Vermland) förckomma år 1494 utförda
målningar ur den förlorade sonens historia. I flere bilder visas, huru
han i det främmande landet ’förfor sina egodelar och lefde
öfverflödigt’ Fig. 211 och 212 återgifva två af dessa bilder: i den förra
se vi honom i gladt lag med tvänne qvinnor, hvilka hjelpa honom i
hans osedliga lefverne, i den andra är han sysselsatt med spel, som
urartar till slagsmål. I det
föregående är (fig. 195) visadt, huru
hans ena älskarinna, när
penningarne tagit slut, befriar
honom från hans kläder.
Under medeltiden var
osedligheten stor och antog ofta de
mest förargelseväckande former.
Äfven om vi i detta afseende
sakna direkta upplysningar
rö-IIY ALZZELI. rande förhållandet i de svenske
EJg— E — e e
l ETCH v 7 N .; städerne, kunna vi vara förvis-.
Z
A 6 1. 1
-—
C.
—1-1?
.—
/ sade, att i dem fanns mycket af
- . . . 2 l
n 2 betänklig art. De ständigt före-
kommande smädenamnen hore-
211. son o. d. vittna i denna
riktning. Möjligt är, att de många
qvinnorna med de betänkliga
tillnamnen, som förekomma i
Stockholms skotteböcker och
som hade så stora inkomster,
att de kunde betala skatt, voro
prostituerade. Den i utlandet
antagna seden, att allmänna
qvinnor skulle genom sin drägt
i någon mon skilja sig från
dandeqvinnorna, 1 torde väl ock
hafva funnits i Sverige, ehuru
jag ej förr än för år 1529
antecknat ett stadgande härom.
Detta år bestämdes (ecnligt
registraturet), att horkonor ej få
draga skarlakan, gråskinn eller
andra kostliga skinn, ej heller hafva guld och silfver å sina kläder.
Att äfven hos det välmående borgerskapet betänkliga fall af sedlig för-
212.
Fig. 211 och 212. Efter G. Brusewitz’ teckningar efter målningarna i Råda
kyrka (i k. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens arkiv).
1 Om utlandets sed i detta afseende jfr Hüllman, Städtenesen des Mittelalters
del 4. s. 270.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
