Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STÄDERNES BETYDELSE FÖR DET ALLMÄNNA. 471
tydande män, som ej vuxit upp inom verkstadens eller varumagasinets
trånga väggar, utan under sysslandet med politisk verksamhet lärt sig
att blicka vida omkring, under de politiska striderna lärt sig att sätta
värde på det fosterländska, på grund af egen kraft och god vilja lärt
sig att tänka högt om sitt folk. De ville äfven inom stadsnäringarna
göra Sverige fritt. Hvad k. Gustaf skref till biskop Hans Brask om
sitt nya boktryckeri: ’vi hafva derom bestyrt med gode svenske karlar,
att vi efter denne dag icke skola behöfva dertill inkalla någre Tyskar’,
är betecknande för den mäktiga rörelsen inom detta områdc, till hvars
främjande bidrogo, hvar på sitt sätt, konungen och den reaktionäre
biskopen. Att vår medeltid i detta afseende var omyndig, må vi icke
uttala som en förebråelse: man måste gå i skola, innan man kan i
lifvet skapa en egen verksamhet.
I det politiska lifvet spelade städerne ej hos oss samma rol, som
i utlandet. När i medeltidens begynnelse, med den högre bildningens
rätt, stormännen och de andlige togo i sina händer ledningen af statens
öden, voro städerne ännu alltför obetydlige, för att deras män skulle
kunnat få någon andel i regementet, och när framdeles den reaktion,
som öfverallt annorstädes i Europa reste de underordnade mot de dittills
varande herrarne, äfven vann insteg i Sverige, var det ingalunda
borgaren, som då spelade den främste rolen, utan bonden, som åter ville
inträda i brukningen af sina urgamla rättigheter. Städerne voro bra att
hafva på sin sida, ty genom dem kunde man få de varor man behöfde
icke blott för sig och sitt folk, utan för landsbygden, hvars invånare
ej fingo drifvas till missnöje genom mistning af de
nödvändighetsartiklar, som man vant sig att hemta från utlandet, i städerne kunde
fås de penningar man behöfde för att göra sina planer till verklighet,
af dem kunde man, i stridens stund, kräfva och få trupper, som legda
drefvo kriget på yrkesmessigt sätt. Men uti intet fall har under vår
medeltid städerne bestämt politikens gång. Ehuru privilegieradt stod
borgerskapet i politiskt hänseende jämsides med bönderne och det
lägre presterskapet, ett godt steg nedom de verldslige och andlige
stormännen.
Om det nedan stående ornamentet jfr s. 87.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
